"Fan va mö bärs"
Efter "middagen" åkte vi vidare till en klubb där vi återigen dansade natten lång. Avslutningsvis drog vi hem till huset i stan där vi spenderade natten. Dagen efter hade vi alla en väldigt mysig morgon tillsammans.
When I say sake, you say bomb.
"Du, nu har jag haft typ 10 tacos. Jag vet inte om jag vågar ställa mig upp."
Railroad Revival
Vi var väldigt sena och hade därför lite svårt att få parkering. Men det löste chauffören Sara ganska bra genom att skapa en egen parkeringsplats på ett utmärkt ställe. Ibland har nöden ingen lag och då får man bara hoppas att parkeringsvakterna håller sig borta. Vi började promenera mot konsertområdet, men hann inte långt innan farbror polis rullade upp bakom oss och undrade vad vi höll på med. Innan vi visste ordet av satt vi helt plötsligt inklämda i baksätet av polisbilen, och jag ska säga er att amerikanska brottslingar har det verkligen inte lätt när de blir arresterade. De har knappt utrymme att andas. Som tur var behövde vi inte trängas länge, utan blev avsläppta precis utanför ingången.
Vi upptäckte till vår besvikelse att man såg scen väldigt dåligt genom staketet så vi bestämde oss för att ta till drastiska åtgärder, och helt plötsligt stod vi tillsammans med resten av folket och trängdes framför scen. Ibland krävs det bara lite stretching och gymnastiska övningar för att saker och ting ska lösa sig.
Konserten var helt fenomenal och det fanns inget i den stunden som kunde gjort mig lyckligare.
De tre band som turnerar ihop förflyttar sig med hjälp av ångloket i bakgrunden.
Make it happen.
Skidsemester
Det var alltså min ursäkt till varför jag inte har uppdaterat bloggen. Godtagbar?
Jag har varit på en veckas skidsemester i Tahoe tillsammans med min värdfamilj. Min värdpappa är uppvuxen på skidor så han är ungefär så duktig man kan bli. Därför litade jag på honom när han vid toppen av en svart backe sa: Kom igen nu, jag vet att du klarar detta. Du är skitduktig. Nu kör vi! Jag tog till mig komplimangerna, följde efter och klarade mig dessutom galant hela vägen ner! I slutet av det åket var självförtroendet på topp så då passade vi på att åka ner för en pickelpust också. Jag ska även tillägga att jag inte trillade en enda gång i dessa backar. Helt fantastiskt!
Nu ska det bli ändring på det faktum att jag aldrig åker på skidsemester. I love it!
Nästa gång jag ger mig ut i backarna ska jag vara lika duktig som en brud jag såg på semestern. Hon åkte ner för en brant backe samtidigt som hon textade och drack kaffe. Det är vad jag kallar multitask!
Crab & Crawfish Cook-Off
Med vattenmelon i huvudet, annanas i knäna och kräftor i magen lämnade vi huset för att åka till Oakland där Zandra med svensk familj väntade. Vi åt en fantastisk middag tillsammans med mamma Karlsson och bror Karlsson, och det var jättetrevligt. Alla hjälpte till att förbereda maten, till och med jag. Jag vispade ner en påse dipp i gräddfil. Alla får ju liksom dra sitt strå till stacken, som man brukar säga.
När jetlagen sa till de nyanlända svenskarna att nu får det vara nog, då åkte vi tillbaka in till stan för att möta upp de få som överlevt kräftskivan tidigare under dagen. Tillsammans tog vi en taxi till en klubb lite längre bort. Eller vänta nu, sa jag taxi!? Fel av mig. Vem åker taxi nu för tiden egentligen? Jag menade såklart limousine. Vi tog en limousine till klubben. Där flöt det drinkar på löpande band, det dansades till gamla godingar och ingen vet egentligen vad som hände mer än att någon blev handfängslad och bortförd, en annan slutade aldrig försöka ta av sig kläderna och en tredje lämnade en pizza i baren.
Vi spenderade natten i stan, och tidigt morgonen efter skulle jag åka på skidsemester till Tahoe. Jag har sagt det förut och jag säger det igen; 45 minuters sömn är bättre än 15 minuters sömn.
Living the dream.
The Sounds
Ibland känner jag mig som en rockstar. Senast det hände var en torsdagskväll förr, förra veckan. The Sounds skulle uppträda inne i stan, men spelningen hade sedan länge varit slutsåld så vi kunde inte få tag på biljetter. Men mitt livsmotto hade återigen rätt. "Det löser sig alltid". Det slutade med att gitarristen Felix skrev upp mig och Elin på gästlistan så vi kom inte bara in, utan det var dessutom gratis också.
Efter jobbet kom Elin och hämtade upp mig och vi styrde lilla räcerbilen mot downtown San Francisco. På vägen dit ringde vår vän som fixat in oss, och sa att Felix tyckte att vi skulle gå och knacka på tourbussen och hänga där lite innan konserten. Det behövde han inte säga två gånger utan vi var ganska lättövertalade. Dessvärre var vi lite tidiga så det var bara basisten där, för de andra var och bastade. Vi snackade lite, och sen var vi redo att kolla in klubben.
Vi gick förbi hela långa kön, sa våra namn till dörrvakten och snabbare än vi hann säga V.I.P så var vi inne, och hade lämnat avundsjuka fans ute i kylan. Nu vet jag hur kändisar känner sig, och det är inte fy skam. Jag tänker aldrig mer stå i kö. Rockigt!
Spelningen var amazing, och publiken var helt out of control. Jag hade inte gjort min research innan spelningen så jag hade ingen aning om att de var så välkända i Amerikat, men det fick jag minsann klart för mig den kvällen. Amerikanarna var galnare än oss svenskar och vi fick kämpa stenhårt för att hålla våra platser långt fram i kaoset. Men vad är väl några brutna revben, avslitna hårtussar, mosade fötter och färgglada blåtiror när man får rocka loss till ett av Sveriges bästa liveband?
Efter spelningen stannade vi kvar på klubben och dansade natten lång tillsammans med våra SF killar. Jag vet inte hur många gånger vakterna sa till oss att dansa försiktigare så att vi inte skadar oss själva. Visste ni till exempel att man inte får göra dirty-dancing-lyftet? Det är inte ens okej att vända sin danspartner upp-och-ner. Det tycker jag är lite konstigt. Hur ska man då röra sig?
Runt 5 snåret kom verkligheten ikapp oss och vi insåg att vi faktiskt har ett jobb att sköta dagen efter. 2 timmars sömn är bättre än 1 timmas sömn. Heck yeah!
Snygg, snyggare, Felix?
Campus Golf på Stanford
Reglerna var enkla; svinga för glatta livet, drick öl, undvik att träffa ömtåliga föremål så som människor, drick öl, få bollen i mål, och om du inte vinner så klunkar du en öl i slutet av varje hål. Det är även viktigt att hålla räkningen på hur många glas man tömmer, och det gör man såklart genom att bocka av med en svart markeringspenna på armen.
Även under denna tillställning räckte lagens långa arm ut till oss och rörde om i grytan. Men tack vare att vi i alla fall drack riktig öl så fick vårt lördagsnöje fortsätta.
Tacka vet jag heineken och goa polismän.
Karlarna kör full extension.
Jag har klocktornet i sikte, och jag vill minnas att jag faktiskt vann det hålet.
Ni kanske ser hur proffsigt det ser ut.
Här snackar vi naturbegåvning på Sara.
På söndagen hade vi bbq vid poolen tillsammans med många nya människor från alla världens kanter och hörn. Det var varmt och härligt, men vattnet var dessvärre svinkallt så man hoppade inte gärna i frivilligt.
Som sagt, inte gärna frivilligt.
Återigen har ännu en jättebra helg passerat, och jag skulle vilja sammanfatta den med en underbar bild på kära Sara.
Peace and out.
Sommar?
Poolsäsongen är officiellt här för nu har G's simträning startat, och jag är såklart överlycklig! Kan ni gissa när jag gick upp imorse? 7am. Jag vet, det är omänskligt. Men poängen är att det inte ens var jobbigt att stiga ur sängen, för jag visste att det snart skulle vänta en 25 gradig värme utomhus. Jag älskar det.
Idag kom mina skidbyxor som jag beställde förra veckan. Jag trodde inte att det fanns så snygga termobrallor, men det gör det uppenbarligen, och nu ligger dom på min byrå. Imorgon kommer en skidjacka som jag klickade hem i samma veva. Hoppas att den är lika bra, för snart åker vi till Tahoe.
G har en tand som är lös. Inte bara lös, utan verkligen lös. Den hänger bara fast i ena kanten. Dagens projekt var att få ut den. Jag hade väldigt många bra förslag om hur vi kunde få den att lossna. Men mina idéer skrämde honom lite, så han gav upp och ville låta den sitta kvar. Det blir inget besök av tandfen inatt inte.
Happy Birthday G-money
En gång när vi lekte i parken så gick det förbi en gammal man med rullator. Då gick G fram till honom och sa: Hi sir, are you having a nice day? Jag blev jätteförvånad och frågade vem som hade lärt honom att göra så. No one, I just felt like it.
Igår kom han in på mitt rum när jag låg och sov middag. Han väckte mig med en kram och sa "Malin I don't ever want you to go home. I want you to stay here forever." Det kommer bli helt omöjligt att lämna den här familjen när det är dags.
På halloween fick han hur mycket godis som helst, och när han äntligen fick lov att äta det så sa han "Jag vill inte behålla det. Jag vill hellre skicka det till de amerikanska soldaterna som är långt hemifrån och inte kan fira halloween." Så det gjorde vi. Allt hans godis. Jag vet inte många sjuåringar som skulle ge upp en hel säck med sötsaker bara sådär. Sjuåriga Malin hade nog slukat hela säcken i et nafs utan att blinka.
Det räcker ju att man tittar på honom så vet man vilken underbar kille han är.
Happy birthday G-man
På fredag ska vi fira hans födelsedag på ett ställe som heter sky high. Det är ett stort rum täckt av trampoliner. Hela golvet består av trampoliner, likaså väggarna. Jag är sjukt exalterad och hoppas att jag får en chans att leka lite också.
The soundtrack of our lives
Trots mitt ostabila hälsotillstånd gick vi i lördags på ännu en konsert i Oakland. The Soundtrack Of Our Lives spelade på baren som vi hängde i förra helgen. Förbanden imponerade inte på oss så vi gick och käkade istället, men när the real deal äntligen dök upp då var det annat ljud i skällan. Vi stod så nära scen att det nästan kändes lite dumt. Man fick lite ont i nacken av att behöva vinkla huvudet så mycket uppåt för att se ansiktena. Vi stod nämligen precis under Herr Ebbot. Musiken är grym och bandet var störtskönt på scen. Det flög mickar och instrument hit och dit och ingen visste egentligen vad som var upp eller ner, och det var hur bra som helst.
We're from Sweden. You know Sweden? The country that looks like.. uhm, you know.. uhm, that thing you use when.. uhm, well maybe tonight you'll use it.. uhm, you know? Sweden. - Ebbot.
Btw, nu är det officiellt att jag ska stanna sex extra månader. Alla papper är ifyllda och inskickade, jag har blivit godkänd och nu väntar jag bara på att mitt nya körkort ska anlända.
En sommar till i Cali kommer inte sitta fel.
Don't you feel like hurting somebody?
Förra helgen blev det åka av, denna helg blir det åka av. När ska vi hinna vila egentligen?
Inte i Amerika i alla fall. Det är en sak som är säker.
Peace out.
And he also plays the piano..
Jag kan inte sluta le just nu för jag är så lycklig ända in i själen. I love my life!
Igår var vi på konsert i Oakland. Vi hade planerat att köa i timmar innan öppning så att vi kunde stå längst fram vid scen. Som vanligt blev vi sena och kom fem minuter innan insläppet, och hamnade såklart sist i kön. Men självklart löser det sig alltid så vi kunde utan problem vandra längst fram och bänka oss vid staketet.
Vi hade taggat som mest inför Moneybrother och Flogging Molly så jag hade knappt någon aning om vilka The Drowning Men var. De inledde showen, och jäklar vad positivt överraskade vi blev! De visste hur man bjöd på ös med sitt speciella, intressanta och charmiga scenspråk.
När väl Pengabrorsan intog scen var vi ordentligt uppvärmda och redo för vad han hade att komma med. Han var hur bra som helst och det var garanterat inte den sista Moneybrother konserten jag kommer gå på.
Flogging Molly var sist ut, och vilken show dom bjöd på! Vi hade förflyttat oss till baren där vi hade gott om utrymme att dansa till de irländska tonerna, och när det var över hade vi fått ett ordentligt träningspass.
Vi såg tre helt fantastiska spelningar som inte kunde vart bättre, och inte helt oväntat avslutade vi kvällen på efterfest tillsammans med Moneybrother och The Drowning Men. That's just how we roll.
The Swedes
The Drowning Men
Tänk om man hade vart så lyckosam att man fick den hatten på efterfesten för att
"It fits you better. I want you to have it."
Då hade man vart allt bra lycklig.
Moneybrother
Det hade vart jäkligt coolt om Moneybrother sa till oss att vi borde gå till baren på andra sidan gatan och mötas där sen. Eller om han berättade för killarna i det andra bandet att han ska hänga med tre svenska brudar ikväll.
Då hade man vart allt bra lycklig, om det hände.
En annan grej som hade varit jättekul är om flera helt random personer från de olika banden kom fram till oss och sa att det var ett nöje att ha oss i publiken. Något i stil med
"Vi såg er från scen, fyra heta brudar som hade hur kul som helst. Det blir så mycket roligare att spela när man har såna som er i publiken."
Hade man fått höra det så hade man vart allt bra lycklig.
Som sagt, jag är förbannat lycklig!
Torsdagsparty
Zach Galifianakis tog också en svängom på dansgolvet.
Mer vardagsparty, tack! Man klarar sig utmärkt på tre timmars sömn så vad hindrar oss?
St. Patricks day
I lördags firade hela San Francisco den irländska högtiden St. Patricks Day. Ingen vet vad den handlar om mer än att det ska drickas öl och att man måste vara iförd någonting grönt, annars blir man nypt. Någon förklarade att det var på den dagen för en herrans massa år sedan som Saint Patrick drev alla ormar ut ur Irland, och det låter som en helt utmärkt anledning till att skåla i öl hela dagen. Det kanske inte riktigt stämmer överens med vad historieböckerna säger, men det är ganska irrelevant tycker jag.
Imorgon ska det ut och firas igen, och denna gång ska vi banne mig hitta en riktig irlänsk pub.
Nu är det bara tre dagar kvar till den efterlängtade konserten äger rum. Flogging Molly, The Drowning Men och sist men absolut inte minst kommer vår svenska stjärna Moneybrother stå på scen. Kan ni förstå att han kommer till Oakland? Det kan inte jag, men jäklar vad det ska njutas.
Jag älskar San Francisco.
This is also a mirage.
Som på beställning kommer de utlovade bilderna här: 
God natt Amerika. God morgon Sverige. Hej värmefilten.
This is a mirage
För några veckor sedan fick jag, Sara och Elin en väldigt diffus men mycket prydlig inbjudan till ett Tuxedo Party som San Francisco killarna hade planerat. Vi visste inte mycket mer än att vi skulle träffas vid deras hus och sedan förflytta oss till okänd destination. Under en vecka hade vi fått mystiska ledtrådar via facebook och mailen, men inget som vi blev klokare av. Vad i hela friden handlar allt hemlighetsmakeri om!?, undrade alla gäster. Ska vi åka lyxbåt, luftballong, campa på Alcatraz, flyga till Mexico eller vad pågår egentligen? Man vet nämligen aldrig vad man kan vänta sig av dessa karlar.
När hela det förvirrade sällskapet på cirka 60 stiligt uppklädda och festsugna människor hade anlänt förflyttades vi ut på gatan, där två stora bussar stod och väntade. När värdarna hade sett till att alla var försedda med varsin plunta så kunde resan börja.
En festfylld busstur senare anlände vi till ett väldigt speciellt hus i Berkeley med utsikt över hela San Francisco. Födelsedagskarlarna hade hyrt den berömde arkitekten Frank Lloyd Wrights hus, som vi snart skulle vända upp och ner, och ut och in. Ja, huset då alltså. Inte Mr. Wright, såklart.
Det var en helt fantastisk kväll som startade i fancy cocktailklänning och slutade i kostym. Någonstans däremellan förekom det en helsikes massa imponerande dansmoves, lekar, drinkar och allt som hör ett bra födelsedagspartaj till. Dessvärre blev vi ivägkörda av polisen någon gång under småtimmarna, så då åkte vi tillbaka och fortsatte festen i killarnas hus.
Efter några timmars sömn drog söndagspartyt igång. Det öppnades öl hit och dit, och sedan bjöds det på Irlänsk frukost. Det vill säga engelsk frukost och bärs, tror jag. Vi börjde firandet av St. Patricks day lite tidigt helt enkelt.
Här är det enda kortet som togs under kvällen. Förhoppningsvis får vi se lite fler snart för det smög omkring en inhyrd fotograf i hela huset. Han har tydligen knäppt av över 3 000 kort, så det ska bli väldigt intressant att se. 
This is a mirage, mirage, mirage, mirage..
Tahoe baby!
Jag trodde aldrig att jag skulle säga detta, men jag fullkomligt älskar skidåkning! Varför har ingen övertalat mig att åka på skidsemester förut? Det är ju helt underbart!
Som den newbie jag är inom sporten så var jag lite nervös när vi närmade oss liften till första backen. På toppen fick jag en snabb crash course av gänget och sen från ingenstans stormade jag ner från backarna. Jag har visserligen benen pepprade av blåmärken, men jag måste ändå säga att jag är förvånad över hur bra jag klarade mig. Om det var nybörjartur eller ren naturbegåvning är det ingen som vet, men jag gissar självklart på det sistnämnda.
Vi bodde i världens lyxstuga/hus/slott som hade allt man kan önska sig. Pool, hot tub, bastu, brasor, biljardbord, balkong, en underbar utsikt och ett kylskåp fullproppat med god mat och dryck.
Jag har haft en helt awesome weekend i sällskap med helt fantastiska människor.
Efter som det var "årets största storm" så var det krav att ha snökedjor på däcken.
Är man inte särskilt händig så kan man betala någon snäll farbor att göra jobbet åt en. 
Stormen hade lämnat en hel del snö efter sig.
Detta kort gör mig så lycklig.
Fler helger som denna, tack!
Jag kan spara pengar
Igår var jag på The Academy of Science i SF och kollade läget. Det har regnat katter och hundar i flera dagar, så det var därför perfekt att spendera en heldag inomhus. Vi såg ungefär en miljon olika spindelarter som alla var större än vår dörrmatta, så ni kan förmodligen föreställa er hur hemska mina mardrömmar var inatt?
De senaste dagarna har jag gått och blivit förälskad. I en jacka. Men inte vilken jacka som helst, utan en förbannat jäkla svinsnygg, beige, lammläder sådan som jag såg i Nordstroms katalog förra veckan. Den kostar skjortan och jag har haft lite ångest för jag måste ha den, men samtidigt har jag en ganska begränsad budget för tillfället. Men idag åkte jag för att prova, och eventuellt köpa den, även om det skulle lämna ett stort hål i min plånbok. Det fanns bara en endaste liten jacka kvar som hängde och väntade på mig. Jag provade den, och till min lättnad/besvikelse var den inte alls lika attraktiv på mig som på bruden i tidningen. Med flera hundra dollar sparade så gick jag istället vidare till H&M och köpte en $30 jacka som var mycket mer prisvärd. Tacka vet jag svenska klädaffärer som vet hur man prissätter en vara utan att råna kunderna.
Nordstrom. H&M.
Det kommer nog ta ett tag innan jag kommer över hur fruktansvärt snygg jackan är på bilden.
Se upp i backen, tusen hål i nacken!
Vart har mitt dåliga blogguppdaterande tagit vägen egentligen? Jag har helt plötsligt kastat ut tre inlägg på cirkus två dagar, och det är vad jag kallar produktivt! Hör och häpna och håll i er, för här kommer ett fjärde.
Om en vecka åker jag på skidsemester. Jag!? På skidsemester!? Jag har stått på ett par skidor en endaste gång i mitt liv, och det var för en herrans massa år sedan. Jag minns inte så mycket mer än att det var skitsvårt och jag körde in i min lärare hela tiden. Jag blev irriterad, han desto mer och jag trillade i liften varenda gång jag försökte ta mig upp.
Nu ska jag alltså göra ett nytt försök. Denna gång är det jag, Elin och Sara som kommer svischa i backarna tillsammans med 20 än så länge okända skidåkare som vi delar hus med. Karlgänget i SF har hyrt ett hus över en weekend och vi har blivit medbjudna. På fredag kör vi därför en roadtrip upp till Tahoe, och jag är sjukt exhalterad!
Se upp i backen, tusen hål i nacken!
Bilden har inget med saken att göra, men G-Money är för jäkla söt att det vore själviskt av mig att behålla den för mig själv.
Myshundar! Det är två saker som gör bilden complete. Owen kramar om the pillow pet med ena armen, och det ligger ett Pippi Långstrump pussel på golvet.
Vård av sjukt barn
Lilla Missy har varit krasslig och hemma från skolan i en hel vecka, så vi har spenderat hela dagarna framför tvn. Hujeda mig vad galet många filmer ni måste ha sett då!, tänker ni. Om det ändå vore så väl. Hon är nämligen helt såld på Jurassic Park 2 - The Lost World, så den har vi sett två gånger om dagen i fem dagar. Så mycket för variation. Sa jag förresten att den är rated PG-13, och att hon är 4 år?
En av hennes favoriter i filmen är Dieter, eller som vi känner honom, Peter Stormare. Ni kan väl tänka er hur mycket jag steg på hennes coolhets barometer när jag visade henne nedanstående bild.
Konsert
Vi övade igenom programmet lite snabbt, och sen uppträdde vi med både dans och musik. Det var väldigt kul och åskådarna blev helt imponerade. Det är faktiskt ganska mäktigt när 20 pers sitter på rad och samtidigt slår samma beat på trumman. När vi plockade undan så kom en kvinna från publiken fram till mig och sa: "Oh my gosh vad kul det var att titta på dig! Du är så talangfull och unik och det är ett rent nöje att se dig spela. Jag och min man satt och pratade om dig under uppträdandet. Du måste verkligen forstätta med detta för din talang får inte gå till spillo!" Efter en stunds förvirrning insåg jag att hon faktiskt pratade med mig, och hon såg inte ens ut att skämta. Om ni hade sett mig spela och hört mitt solo så skulle ni förstå min förvåning när hon sa detta. Jag slår på trumman och har ingen aning om vad jag gör, men tydligen går det hem hos somliga.
Under tiden vi övade så blev en äldre man dålig, svimmade och slog i huvudet. Vi ringde ambulansen direkt, och kan ni gissa hur lång tid det tog innan sjukvårdarna dök upp? 25 minuter! Det är verkligen skrämmande tycker jag. Som tur är vaknade han till inom bara någon minut och var helt okej, men tänk om det hade varit allvarligt. Då hade det varit 25 väldigt dyrbara minuter. Usch vad läskigt.
Mr. Ofori och två tyska au pairer som också tog klassen.
Sa jag förresten att han bjöd med oss till Ghana för ett tag sen? I onsdags bjöd han in oss på hans mammas 90 års kalas. Han måste verkligen gilla oss.
Take care now. Bye bye then.
