The soundtrack of our lives

Jag är lite sjuk, så idag har jag spenderat en mindre förmögenhet på mediciner. Det är andra gången på ett år som jag är krasslig, men det är första gången i min amerikanska historia som jag har gått till doktorn. Det går till på ungefär precis samma sätt som det gör i Sverige, förutom att det är hutlöst dyrt om man inte har försäkring, och man får en miljon mediciner istället för en, även om man bara har vatten i öronen. Jag ska numera ta fyra olika tabletter om dagen och dricka lite gift på kvällen. Men om en vecka ska jag vara fit for fight igen.

Trots mitt ostabila hälsotillstånd gick vi i lördags på ännu en konsert i Oakland. The Soundtrack Of Our Lives spelade på baren som vi hängde i förra helgen. Förbanden imponerade inte på oss så vi gick och käkade istället, men när the real deal äntligen dök upp då var det annat ljud i skällan. Vi stod så nära scen att det nästan kändes lite dumt. Man fick lite ont i nacken av att behöva vinkla huvudet så mycket uppåt för att se ansiktena. Vi stod nämligen precis under Herr Ebbot. Musiken är grym och bandet var störtskönt på scen. Det flög mickar och instrument hit och dit och ingen visste egentligen vad som var upp eller ner, och det var hur bra som helst.






We're from Sweden. You know Sweden? The country that looks like.. uhm, you know.. uhm, that thing you use when.. uhm, well maybe tonight you'll use it.. uhm, you know? Sweden. - Ebbot.

Btw, nu är det officiellt att jag ska stanna sex extra månader. Alla papper är ifyllda och inskickade, jag har blivit godkänd och nu väntar jag bara på att mitt nya körkort ska anlända.

En sommar till i Cali kommer inte sitta fel.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0