The Sounds
Ibland känner jag mig som en rockstar. Senast det hände var en torsdagskväll förr, förra veckan. The Sounds skulle uppträda inne i stan, men spelningen hade sedan länge varit slutsåld så vi kunde inte få tag på biljetter. Men mitt livsmotto hade återigen rätt. "Det löser sig alltid". Det slutade med att gitarristen Felix skrev upp mig och Elin på gästlistan så vi kom inte bara in, utan det var dessutom gratis också.
Efter jobbet kom Elin och hämtade upp mig och vi styrde lilla räcerbilen mot downtown San Francisco. På vägen dit ringde vår vän som fixat in oss, och sa att Felix tyckte att vi skulle gå och knacka på tourbussen och hänga där lite innan konserten. Det behövde han inte säga två gånger utan vi var ganska lättövertalade. Dessvärre var vi lite tidiga så det var bara basisten där, för de andra var och bastade. Vi snackade lite, och sen var vi redo att kolla in klubben.
Vi gick förbi hela långa kön, sa våra namn till dörrvakten och snabbare än vi hann säga V.I.P så var vi inne, och hade lämnat avundsjuka fans ute i kylan. Nu vet jag hur kändisar känner sig, och det är inte fy skam. Jag tänker aldrig mer stå i kö. Rockigt!
Spelningen var amazing, och publiken var helt out of control. Jag hade inte gjort min research innan spelningen så jag hade ingen aning om att de var så välkända i Amerikat, men det fick jag minsann klart för mig den kvällen. Amerikanarna var galnare än oss svenskar och vi fick kämpa stenhårt för att hålla våra platser långt fram i kaoset. Men vad är väl några brutna revben, avslitna hårtussar, mosade fötter och färgglada blåtiror när man får rocka loss till ett av Sveriges bästa liveband?
Efter spelningen stannade vi kvar på klubben och dansade natten lång tillsammans med våra SF killar. Jag vet inte hur många gånger vakterna sa till oss att dansa försiktigare så att vi inte skadar oss själva. Visste ni till exempel att man inte får göra dirty-dancing-lyftet? Det är inte ens okej att vända sin danspartner upp-och-ner. Det tycker jag är lite konstigt. Hur ska man då röra sig?
Runt 5 snåret kom verkligheten ikapp oss och vi insåg att vi faktiskt har ett jobb att sköta dagen efter. 2 timmars sömn är bättre än 1 timmas sömn. Heck yeah!
Snygg, snyggare, Felix?
