Malin Josefsson

I onsdags hade jag min sista african drumming and dancing class. Det firade vi med en liten konsert för familj, vänner och alla som var intresserade av att se vad vi lärt oss. Vi dukade långbord och åt knytkalas middag tillsammans efter uppträdandet. Jag är fortfarande inte så bra på att laga mat så jag bidrog istället med safeway cookies, och vilken succé det blev. Varför baka egna kakor när safeway gör det så mycket bättre?

Vi övade igenom programmet lite snabbt, och sen uppträdde vi med både dans och musik. Det var väldigt kul och åskådarna blev helt imponerade. Det är faktiskt ganska mäktigt när 20 pers sitter på rad och samtidigt slår samma beat på trumman. När vi plockade undan så kom en kvinna från publiken fram till mig och sa: "Oh my gosh vad kul det var att titta på dig! Du är så talangfull och unik och det är ett rent nöje att se dig spela. Jag och min man satt och pratade om dig under uppträdandet. Du måste verkligen forstätta med detta för din talang får inte gå till spillo!" Efter en stunds förvirrning insåg jag att hon faktiskt pratade med mig, och hon såg inte ens ut att skämta. Om ni hade sett mig spela och hört mitt solo så skulle ni förstå min förvåning när hon sa detta. Jag slår på trumman och har ingen aning om vad jag gör, men tydligen går det hem hos somliga.

Under tiden vi övade så blev en äldre man dålig, svimmade och slog i huvudet. Vi ringde ambulansen direkt, och kan ni gissa hur lång tid det tog innan sjukvårdarna dök upp? 25 minuter! Det är verkligen skrämmande tycker jag. Som tur är vaknade han till inom bara någon minut och var helt okej, men tänk om det hade varit allvarligt. Då hade det varit 25 väldigt dyrbara minuter. Usch vad läskigt.

 
Mr. Ofori och två tyska au pairer som också tog klassen.
Sa jag förresten att han bjöd med oss till Ghana för ett tag sen? I onsdags bjöd han in oss på hans mammas 90 års kalas. Han måste verkligen gilla oss.

Take care now. Bye bye then.