Toga party
I lördags var vi bjudna på Stanfords årliga toga party. Ett av fraternity husen hade förvandlats till ett romerskt palats där man kunde hitta gladiatorer, kejsare, slavar, präster och allt romerskt du kan tänka dig. Till detta event hade det införskaffats x antal lakan som prydde insidan av i stort sett hela huset, samt de personer som befann sig på partyt.
Klädkoden var alltså lakan, så vi tog en snabbvisit på IKEA för att handla kvällens outfit. Det är inte varje dag man klär upp sig i sängkläder så vi hade inte så mycket erfarenhet, men några råbansknopar senare var vi redo att ta oss an romariket.
Det bästa med lakanklänningar är att man alltid kan hitta någonstans att förvara ölen.
Peace, love & understanding
Klädkoden var alltså lakan, så vi tog en snabbvisit på IKEA för att handla kvällens outfit. Det är inte varje dag man klär upp sig i sängkläder så vi hade inte så mycket erfarenhet, men några råbansknopar senare var vi redo att ta oss an romariket.
Det bästa med lakanklänningar är att man alltid kan hitta någonstans att förvara ölen.
Peace, love & understanding
"Fan va mö bärs"
I helgen har det återigen varit full rulle. I fredags blev vi bjudna på sushi party i stan. Visst tror man att man ska käka middag under ett sushi party? Inte under det här kalaset inte. Jag lyckades fånga upp max två sushirullar som flög förbi under näsan på mig, men utöver det fokuserades det mest på den tillhörande drycken; sake bomb.
Efter "middagen" åkte vi vidare till en klubb där vi återigen dansade natten lång. Avslutningsvis drog vi hem till huset i stan där vi spenderade natten. Dagen efter hade vi alla en väldigt mysig morgon tillsammans.
When I say sake, you say bomb.
"Du, nu har jag haft typ 10 tacos. Jag vet inte om jag vågar ställa mig upp."
Efter "middagen" åkte vi vidare till en klubb där vi återigen dansade natten lång. Avslutningsvis drog vi hem till huset i stan där vi spenderade natten. Dagen efter hade vi alla en väldigt mysig morgon tillsammans.
When I say sake, you say bomb.
"Du, nu har jag haft typ 10 tacos. Jag vet inte om jag vågar ställa mig upp."
Railroad Revival
I torsdags bad jag om att få sluta tidigare för det vankades en hejdundrande konsert i Oakland. Mumford & Sons skulle tillsammans med två andra band starta deras railroad turné därifrån. Dessvärre sålde hela turnén slut fortare än kvickt, och vi var inte snabba nog att få tag på biljetter så det såg inte särskilt ljust ut. Men en sådan liten detalj stoppar väl inte oss, så efter jobbet drog vi iväg mot hamnen i Oakland.
Vi var väldigt sena och hade därför lite svårt att få parkering. Men det löste chauffören Sara ganska bra genom att skapa en egen parkeringsplats på ett utmärkt ställe. Ibland har nöden ingen lag och då får man bara hoppas att parkeringsvakterna håller sig borta. Vi började promenera mot konsertområdet, men hann inte långt innan farbror polis rullade upp bakom oss och undrade vad vi höll på med. Innan vi visste ordet av satt vi helt plötsligt inklämda i baksätet av polisbilen, och jag ska säga er att amerikanska brottslingar har det verkligen inte lätt när de blir arresterade. De har knappt utrymme att andas. Som tur var behövde vi inte trängas länge, utan blev avsläppta precis utanför ingången.
Vi upptäckte till vår besvikelse att man såg scen väldigt dåligt genom staketet så vi bestämde oss för att ta till drastiska åtgärder, och helt plötsligt stod vi tillsammans med resten av folket och trängdes framför scen. Ibland krävs det bara lite stretching och gymnastiska övningar för att saker och ting ska lösa sig.
Konserten var helt fenomenal och det fanns inget i den stunden som kunde gjort mig lyckligare.
De tre band som turnerar ihop förflyttar sig med hjälp av ångloket i bakgrunden.
Make it happen.
Vi var väldigt sena och hade därför lite svårt att få parkering. Men det löste chauffören Sara ganska bra genom att skapa en egen parkeringsplats på ett utmärkt ställe. Ibland har nöden ingen lag och då får man bara hoppas att parkeringsvakterna håller sig borta. Vi började promenera mot konsertområdet, men hann inte långt innan farbror polis rullade upp bakom oss och undrade vad vi höll på med. Innan vi visste ordet av satt vi helt plötsligt inklämda i baksätet av polisbilen, och jag ska säga er att amerikanska brottslingar har det verkligen inte lätt när de blir arresterade. De har knappt utrymme att andas. Som tur var behövde vi inte trängas länge, utan blev avsläppta precis utanför ingången.
Vi upptäckte till vår besvikelse att man såg scen väldigt dåligt genom staketet så vi bestämde oss för att ta till drastiska åtgärder, och helt plötsligt stod vi tillsammans med resten av folket och trängdes framför scen. Ibland krävs det bara lite stretching och gymnastiska övningar för att saker och ting ska lösa sig.
Konserten var helt fenomenal och det fanns inget i den stunden som kunde gjort mig lyckligare.
De tre band som turnerar ihop förflyttar sig med hjälp av ångloket i bakgrunden.
Make it happen.
Skidsemester
För en vecka sedan fick min dator stållaryck. Han stängde av sig, satte på sig, öppnade fönster och allt möjligt en virusdrabbad dator kan tänkas göra. Till slut bestämde han sig för att nollställa hela skiten och börja om från början som om att ingenting hade hänt. Det innebar att allt jag hade sparat på datorn var som bortblåst. Bilder, filmer, musik, dokument, program, you name it. Som tur var känner min värdmamma ett datorgeni smartare än Lisbeth Salander, så efter en vecka på hans kontor är min dator nu nästan helt återställd. Det jag var mest orolig över att förlora var såklart alla mina foton. Men den här killen lyckades till och med att fixa så att jag numera har mer bilder än vad jag hade innan jag lämnade in den. Jag har nämligen 20 kopior av varenda kort, men hellre det än inga alls.
Det var alltså min ursäkt till varför jag inte har uppdaterat bloggen. Godtagbar?
Jag har varit på en veckas skidsemester i Tahoe tillsammans med min värdfamilj. Min värdpappa är uppvuxen på skidor så han är ungefär så duktig man kan bli. Därför litade jag på honom när han vid toppen av en svart backe sa: Kom igen nu, jag vet att du klarar detta. Du är skitduktig. Nu kör vi! Jag tog till mig komplimangerna, följde efter och klarade mig dessutom galant hela vägen ner! I slutet av det åket var självförtroendet på topp så då passade vi på att åka ner för en pickelpust också. Jag ska även tillägga att jag inte trillade en enda gång i dessa backar. Helt fantastiskt!
Nu ska det bli ändring på det faktum att jag aldrig åker på skidsemester. I love it!
Nästa gång jag ger mig ut i backarna ska jag vara lika duktig som en brud jag såg på semestern. Hon åkte ner för en brant backe samtidigt som hon textade och drack kaffe. Det är vad jag kallar multitask!
Det var alltså min ursäkt till varför jag inte har uppdaterat bloggen. Godtagbar?
Jag har varit på en veckas skidsemester i Tahoe tillsammans med min värdfamilj. Min värdpappa är uppvuxen på skidor så han är ungefär så duktig man kan bli. Därför litade jag på honom när han vid toppen av en svart backe sa: Kom igen nu, jag vet att du klarar detta. Du är skitduktig. Nu kör vi! Jag tog till mig komplimangerna, följde efter och klarade mig dessutom galant hela vägen ner! I slutet av det åket var självförtroendet på topp så då passade vi på att åka ner för en pickelpust också. Jag ska även tillägga att jag inte trillade en enda gång i dessa backar. Helt fantastiskt!
Nu ska det bli ändring på det faktum att jag aldrig åker på skidsemester. I love it!
Nästa gång jag ger mig ut i backarna ska jag vara lika duktig som en brud jag såg på semestern. Hon åkte ner för en brant backe samtidigt som hon textade och drack kaffe. Det är vad jag kallar multitask!
Crab & Crawfish Cook-Off
Förra helgen var vi bjudna på kräftskiva inne i stan. Men inte vilken kräftskiva som helst, utan en sådan i Mexicansk anda. Sara, Elin och jag tog bart in till city. Vi stannade för att köpa med vårt kännetecken, det vill säga heineken, och sedan var vi redo för den cook off som väntade. Det serverades exotiska vattenmelon- och smarriga annanas-glass drinkar. Tillställningen höll hus på taket. Ja, på deras hustak med utsikt över hela stan, bron, bayen och allt som gör din hornhinna lycklig.
Med vattenmelon i huvudet, annanas i knäna och kräftor i magen lämnade vi huset för att åka till Oakland där Zandra med svensk familj väntade. Vi åt en fantastisk middag tillsammans med mamma Karlsson och bror Karlsson, och det var jättetrevligt. Alla hjälpte till att förbereda maten, till och med jag. Jag vispade ner en påse dipp i gräddfil. Alla får ju liksom dra sitt strå till stacken, som man brukar säga.
När jetlagen sa till de nyanlända svenskarna att nu får det vara nog, då åkte vi tillbaka in till stan för att möta upp de få som överlevt kräftskivan tidigare under dagen. Tillsammans tog vi en taxi till en klubb lite längre bort. Eller vänta nu, sa jag taxi!? Fel av mig. Vem åker taxi nu för tiden egentligen? Jag menade såklart limousine. Vi tog en limousine till klubben. Där flöt det drinkar på löpande band, det dansades till gamla godingar och ingen vet egentligen vad som hände mer än att någon blev handfängslad och bortförd, en annan slutade aldrig försöka ta av sig kläderna och en tredje lämnade en pizza i baren.
Vi spenderade natten i stan, och tidigt morgonen efter skulle jag åka på skidsemester till Tahoe. Jag har sagt det förut och jag säger det igen; 45 minuters sömn är bättre än 15 minuters sömn.
Living the dream.
Med vattenmelon i huvudet, annanas i knäna och kräftor i magen lämnade vi huset för att åka till Oakland där Zandra med svensk familj väntade. Vi åt en fantastisk middag tillsammans med mamma Karlsson och bror Karlsson, och det var jättetrevligt. Alla hjälpte till att förbereda maten, till och med jag. Jag vispade ner en påse dipp i gräddfil. Alla får ju liksom dra sitt strå till stacken, som man brukar säga.
När jetlagen sa till de nyanlända svenskarna att nu får det vara nog, då åkte vi tillbaka in till stan för att möta upp de få som överlevt kräftskivan tidigare under dagen. Tillsammans tog vi en taxi till en klubb lite längre bort. Eller vänta nu, sa jag taxi!? Fel av mig. Vem åker taxi nu för tiden egentligen? Jag menade såklart limousine. Vi tog en limousine till klubben. Där flöt det drinkar på löpande band, det dansades till gamla godingar och ingen vet egentligen vad som hände mer än att någon blev handfängslad och bortförd, en annan slutade aldrig försöka ta av sig kläderna och en tredje lämnade en pizza i baren.
Vi spenderade natten i stan, och tidigt morgonen efter skulle jag åka på skidsemester till Tahoe. Jag har sagt det förut och jag säger det igen; 45 minuters sömn är bättre än 15 minuters sömn.
Living the dream.
The Sounds
Ibland känner jag mig som en rockstar. Senast det hände var en torsdagskväll förr, förra veckan. The Sounds skulle uppträda inne i stan, men spelningen hade sedan länge varit slutsåld så vi kunde inte få tag på biljetter. Men mitt livsmotto hade återigen rätt. "Det löser sig alltid". Det slutade med att gitarristen Felix skrev upp mig och Elin på gästlistan så vi kom inte bara in, utan det var dessutom gratis också.
Efter jobbet kom Elin och hämtade upp mig och vi styrde lilla räcerbilen mot downtown San Francisco. På vägen dit ringde vår vän som fixat in oss, och sa att Felix tyckte att vi skulle gå och knacka på tourbussen och hänga där lite innan konserten. Det behövde han inte säga två gånger utan vi var ganska lättövertalade. Dessvärre var vi lite tidiga så det var bara basisten där, för de andra var och bastade. Vi snackade lite, och sen var vi redo att kolla in klubben.
Vi gick förbi hela långa kön, sa våra namn till dörrvakten och snabbare än vi hann säga V.I.P så var vi inne, och hade lämnat avundsjuka fans ute i kylan. Nu vet jag hur kändisar känner sig, och det är inte fy skam. Jag tänker aldrig mer stå i kö. Rockigt!
Spelningen var amazing, och publiken var helt out of control. Jag hade inte gjort min research innan spelningen så jag hade ingen aning om att de var så välkända i Amerikat, men det fick jag minsann klart för mig den kvällen. Amerikanarna var galnare än oss svenskar och vi fick kämpa stenhårt för att hålla våra platser långt fram i kaoset. Men vad är väl några brutna revben, avslitna hårtussar, mosade fötter och färgglada blåtiror när man får rocka loss till ett av Sveriges bästa liveband?
Efter spelningen stannade vi kvar på klubben och dansade natten lång tillsammans med våra SF killar. Jag vet inte hur många gånger vakterna sa till oss att dansa försiktigare så att vi inte skadar oss själva. Visste ni till exempel att man inte får göra dirty-dancing-lyftet? Det är inte ens okej att vända sin danspartner upp-och-ner. Det tycker jag är lite konstigt. Hur ska man då röra sig?
Runt 5 snåret kom verkligheten ikapp oss och vi insåg att vi faktiskt har ett jobb att sköta dagen efter. 2 timmars sömn är bättre än 1 timmas sömn. Heck yeah!
Snygg, snyggare, Felix?
Campus Golf på Stanford
I helgen drog jag och Sara söderut på äventyr. Vi hamnade i Palo Alto där vi mötte vi upp några bekanta ansikten och startade en golfrunda utan dess like, nämligen känd som campus golf. Det innebär att man med öltunnan nära till hands tar sig igenom Stanfords campus område och försöker träffa de bestämda målen med tennisbollar. Vi spelade oss fram på gator, genom parkeringsplatser, över folksamlingar, i fontäner, under buskar, you name it.
Reglerna var enkla; svinga för glatta livet, drick öl, undvik att träffa ömtåliga föremål så som människor, drick öl, få bollen i mål, och om du inte vinner så klunkar du en öl i slutet av varje hål. Det är även viktigt att hålla räkningen på hur många glas man tömmer, och det gör man såklart genom att bocka av med en svart markeringspenna på armen.
Även under denna tillställning räckte lagens långa arm ut till oss och rörde om i grytan. Men tack vare att vi i alla fall drack riktig öl så fick vårt lördagsnöje fortsätta.
Tacka vet jag heineken och goa polismän.
Karlarna kör full extension.
Jag har klocktornet i sikte, och jag vill minnas att jag faktiskt vann det hålet.
Ni kanske ser hur proffsigt det ser ut.
Här snackar vi naturbegåvning på Sara.
På söndagen hade vi bbq vid poolen tillsammans med många nya människor från alla världens kanter och hörn. Det var varmt och härligt, men vattnet var dessvärre svinkallt så man hoppade inte gärna i frivilligt.
Som sagt, inte gärna frivilligt.
Återigen har ännu en jättebra helg passerat, och jag skulle vilja sammanfatta den med en underbar bild på kära Sara.
Peace and out.
Reglerna var enkla; svinga för glatta livet, drick öl, undvik att träffa ömtåliga föremål så som människor, drick öl, få bollen i mål, och om du inte vinner så klunkar du en öl i slutet av varje hål. Det är även viktigt att hålla räkningen på hur många glas man tömmer, och det gör man såklart genom att bocka av med en svart markeringspenna på armen.
Även under denna tillställning räckte lagens långa arm ut till oss och rörde om i grytan. Men tack vare att vi i alla fall drack riktig öl så fick vårt lördagsnöje fortsätta.
Tacka vet jag heineken och goa polismän.
Karlarna kör full extension.
Jag har klocktornet i sikte, och jag vill minnas att jag faktiskt vann det hålet.
Ni kanske ser hur proffsigt det ser ut.
Här snackar vi naturbegåvning på Sara.
På söndagen hade vi bbq vid poolen tillsammans med många nya människor från alla världens kanter och hörn. Det var varmt och härligt, men vattnet var dessvärre svinkallt så man hoppade inte gärna i frivilligt.
Som sagt, inte gärna frivilligt.
Återigen har ännu en jättebra helg passerat, och jag skulle vilja sammanfatta den med en underbar bild på kära Sara.
Peace and out.
Sommar?
Poolsäsongen är officiellt här för nu har G's simträning startat, och jag är såklart överlycklig! Kan ni gissa när jag gick upp imorse? 7am. Jag vet, det är omänskligt. Men poängen är att det inte ens var jobbigt att stiga ur sängen, för jag visste att det snart skulle vänta en 25 gradig värme utomhus. Jag älskar det.
Idag kom mina skidbyxor som jag beställde förra veckan. Jag trodde inte att det fanns så snygga termobrallor, men det gör det uppenbarligen, och nu ligger dom på min byrå. Imorgon kommer en skidjacka som jag klickade hem i samma veva. Hoppas att den är lika bra, för snart åker vi till Tahoe.
G har en tand som är lös. Inte bara lös, utan verkligen lös. Den hänger bara fast i ena kanten. Dagens projekt var att få ut den. Jag hade väldigt många bra förslag om hur vi kunde få den att lossna. Men mina idéer skrämde honom lite, så han gav upp och ville låta den sitta kvar. Det blir inget besök av tandfen inatt inte.
