Pride Parade

Hellooo!

Idag åkte vi in till SF för att se en gratis konsert i Golden Gate Park. När jag stod vid tågstationen och väntade på tjejerna så kom en kvinna fram till mig och sa något i stil med: "Hi! I guess that you're one of us. The group is waiting over here so come join us!" Jag skakar skrämt på huvudet när jag ser att hon pekar på ett gäng som ser ut att vara allt annat än hetero, och som förmodligen skulle delta i pride paraden. Jag ser inte det minsta gay ut? På vägen dit får vi reda på att Backstreet Boys ska uppträda helt gratis, men min kamera gick såklart sönder på tåget så jag fick bara några sudddiga mobilkort med mig hem.

San Francisco är känt som de homosexuellas stad, men jag tror ändå inte att ni kan föreställa er vad jag har sett och upplevt idag. Vi gick av tåget, och inom loppet av ca 15 minuter hade vi sett ungefär 10 nakna män och kvinnor. Den siffran plussades på ordentligt under dagens gång vill jag lova. Vi skulle beställa var sin kopp kaffe, och bakom oss i kön stod en karl iklädd endast ett löv. Då fattade vi var ribban låg. Gatorna var packade så det var näst intill omöjligt att ta sig fram utan att bli inknuffad i oklädda amerikaner.

Vi åkte in till parken, och när vi arbetat oss fram till scenen presenterar speakern en gammal idol deltagare, nämligen Chris Allen. Vet ni hur han ser ut? Jag hade aldrig sett honom förut men man kan väl säga att det var kärlek vid första ögonkastet.

Nu måste jag försöka smälta allt jag sett idag - nakna gubbar, nakna män, nakna kvinnor, halvnakna människor, obehagliga kroppsmålningar, transvestiter, kändisar och en naken dvärg sittandes i splitt m.m.





Bra helg, bra helg!
Btw, klockan är 11pm och det är 30 grader ute.

Midsommarfirande

Igår introducerade vi en liten bit av Sverige för amerikanarna. Det vill säga färsk potatis, sill, brunsås, skagenröra, jordgubbar med vispgrädde, snapsvisor, danser och blomsterkransar. Alla verkade älska Sverige och dom var väldigt intresserade av vad vi höll på med så det var jätteroligt.








Vid kvällens slut kunde alla konstatera två saker: Swedes are crazy, and americans don't like pickled herring.

This just in

Vi har lite att ta igen ser jag.
Jag har knappt haft en lugn stund sen sist så jag har inte hunnit upptadera er om någonting. Det har hänt väldigt mycket de senaste dagarna, men nu kan jag bara komma på tre bloggvänliga saker värda att anteckna.

1. Häromdagen klarade jag mitt skriftliga körkortsprov så nu är jag snart en officiell Californian. Kvinnan bakom disken undrade om jag var myndig. Ja, jag är 20 år, förklarade jag. Varpå hon svarar: Haha! Nähe du lilla vän. Är du säker? 20!? Herregud du ser ju ut som en bebis!, skrattar hon spydigt. Vad var hennes problem? De bebisar jag har sett är ofta utan hår, pyttesmå, kan varken gå eller prata, och brukar ofta inte vara redo att göra sitt körkortsprov i så tidig ålder. Hon förstod att jag blev upprörd och försökte förgäves släta över det med ett leende och förklaringen att det är bra för då kommer jag aldrig få rynkor. Men jag slängde ändå en förbannelse över henne.

2. Min värdmamma jobbar som dogtrainer, och i veckan fick jag åka med henne till en klients hus. Jag höll på att göra i byxan när hon öppnade dörrarna till huset/slottet. Vi räknade upp till sju asfina badrum, två jacuzzi, typ tre balkonger, ett gym, fyra walk-in-closets, fem garageportar, en pool och tre hundar. Kan ni föreställa er? Vi stannade extra länge och låtsades att vi bodde där.

3. I helgen var jag och två svenskar på IKEA för att inhandla allt som behövs inför nästa helg. Då är det midsommar som gäller, och det ska firas precis som vanligt med sill, potäter och snaps. För er som undrar om IKEA-arbetarna pratar svenska så är svaret nej, det gör dom inte. För er som undrar om menyn kommer på svenska så är svaret också nej. För er som funderar över om svenskar har en egen VIP-kassa så är svaret tyvärr nej där också. Där har dom lite att fundera över tycker jag.




Vi hängde även lite på Santa Cruz och gled runt i Maddes fräsiga (ja, vad nu det där märket där fram heter).


Åk inte hem Petra!

Jag vill inte att Petra ska åka hem. Det är bara två dagar kvar nu.
Igår umgicks vi efter jobbet och det var väldigt trevligt. Kvällen började på Starbucks och slutade i ett hus med ryssar och asiater, och någonstans där emellan skrattade jag så att jag grät flera gånger. Har jag berättat om den söta Starbuckskillen? Han brukar jobba kväll, har ett gudomligt leende, är söt och gör gott kaffe. Om det hade funnits någon liten chans att han skulle ge mig gratis kaffe i framtiden, så är den nog borta nu. Jag skulle beställa mitt koffein och han log sådär charmigt när Petra plötsligt säger något som gör att jag brister ut i skratt och inte kan sluta. Jag kunde knappt hålla ordentligt i muggen så roligt som det var. Vi pratade ju såklart svenska, och stackaren måste ha trott att vi skrattade åt honom. Hoppas det inte får honom att spotta i min mugg nästa gång bara, för det vore lite äckligt.

Det har varit en stor simtävling vid poolen idag. Min värdmamma skulle servera några viktiga personer i publiken så hon hade beställt massa mat från en restaurang. Jag och lillan åkte dit för att hämta käket, och när vi hade lastat in allt i bilen så säger kvinnan som hjälp oss:
- Här skriver du hur mycket dricks du vill ge. 
- What do you mean?, undrar jag.
- Ja, man brukar ju ge minst 10% så om du skriver 20 dollar här så är det lagom. Killarna har ju faktiskt lagat maten till er, och dom bar precis ut den till din bil. Du bestämmer hur mycket, men det brukar som sagt vara 10%.

Men hallå eller? Jag som trodde att dricks var något man ger om maten är god, personalen är trevlig och om servicen är bra? Vill dom ha 20 dollar för att bära ut två påsar till bilen som stod precis vid dörren så borde dom verkligen skämmas! Jag fnös åt henne och lämnade den raden blank, för jag såg faktiskt inte skymten av en enda människa som förtjänade extrapengar. 

Min värdmamma skrattade och tyckte att jag gjorde helt rätt. Hon beskrev även kvinnan med ett fult ord, fast det tänker jag inte skriva här.


You've got mail.

I helgen åkte jag till postkontoret för att hämta ett födelsedgspaket som hade skickats hemifrån. Jag har tydligen en GPS i min telefon, så jag hittade rätt på första försöket och kommer med andra ord aldrig mer åka vilse!

Det var jätteroligt att få presenter, och allting var så himla fint! Barnen blev kanonglada, och godiset kommer räcka ett bra tag! Jag har ännu inte bestämt mig om jag ska dela med mig av ostbågarna eller inte, men jag ska sova på saken. Tack ni där hemma!

GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN LOVISA!
Vi är coola, kalla, ruggigt balla, och därför vill vi ha något riktigt bra; öl och prinskorv!




Capitola beach

Tiden bara flyger förbi och det känns som att det är helg hela tiden. Igår åkte vi till en underbar strand ca två timmar härifrån, och då slog det mig att jag faktiskt bor i Kalifornien. Hur coolt är inte det? Det är mig som Katy Perry och Snoop Dog sjunger om i California Girl, för jag bor här. Jag är en California Girl.









Idag låg jag och min värdmamma och solade hela morgonen medan barnen var i skolan. Hon tycker att jag borde förlänga mitt år, åka till Vegas på min födelsedag och ha ett hejdundrande kalas. Det låter väldigt lockande må jag säga. Kommer ni och firar mig då?


Vilse i Amerika

Om jag hade skrivit det här inlägget igår så hade det blivit en barnförbjuden härva av fula ord och orättvisa anklagelser. Nu har jag lugnat ner mig så jag ska försöka undvika elakheter.

Jag skulle på avskedsmys för Petra, i en stad som ligger 20 minuter härifrån. Jag tog bilen till Walnut Creek för att åka vidare via tåg. Kvällen var jätte trevlig, men det var när jag skulle hem som eländet började. Först kunde jag inte hitta bilen i parkeringshuset, för jag är som bekant inte så bra på sånt. Jag var stressad för att jag skulle upp oförskämt tidigt dagen efter och det började bli sent. Jag blev smått irriterad och redan här var kisseblåsan nära bristningsgränsen.

Jag har förstått att tydliga väganvisningar inte riktigt är deras grej här, för när man äntligen lyckas hitta den pyttelilla skylten man letar efter så är man redan i fel fil och har ingen chans att hamna rätt. Det kan mycket väl sluta med att man i ren frustration och panik åker åt fel håll på motorvägen och till och med kör mot enkelriktat ibland. Jag åkte runt i staden ca 15 minuter och försökte hitta ut, blev förföjd av en partybil full av berusade afroamerikaner, sprang in på Safeway för att kissa, hittade ingen toalett, sprang tillbaka ut på pakeringen, hittade inte bilen, kissade nästan ner mig och ringde till slut till Petra efter stöd och hjälp.

Jag åker återigen åt fel håll, hamnar ute i ödemarken, måste stanna in till vägen och nödkissa medan Petra är kvar i luren (nöden har faktiskt ingen lag). Sen äntligen hittar jag rätt påfart, men ligger såklart i fel jädra fil och kör av den lika snabbt igen. Såhär höll det alltså på i 45 goda minuter, och jag hade tappat mitt glada humör på tågstationen så det var ingen trevlig Malin som smög in i huset efter midnatt.

För att avsluta positivt kan jag berätta att båda våra grannar har skaffat varsin hundvalp. Vi har precis varit hos den ena och lekt med en sju veckor gammal golden retriver. Ja, det var den söstaste hund jag sett i hela mitt liv.



Detta är den andra valpen, som är ungefär 10 veckor. Jag kan nog ha förvandlats till en hundmänniska nu.


Reklam

Det är galet hur mycket reklam som visas på tv här. Igår försökte jag kolla på en film, men avbröts av reklam var femte minut! Detta är faktiskt helt sant för jag satt med mobilen och tog tiden. Avbrotten varar oftast i ca två minuter så man har inte ens tid att poppa sina popcorn. Och när ska man gå på toa? Glesare mellan pauserna och plussa hellre på någon minut på reklamen säger jag. Vote Malin for president.

När jag kollar på mina killar i South Park så är det likadant. Först visas intro låten, sen är det reklam. Jag får höra om billigt tvättmedel och hälsosam frukost ungefär hundra gånger innan serien ens tagit livet av Kenny. Det är till och med reklamavbrott precis innan eftertexterna. Jag vågar sträcka mig så långt som att säga att det är värdelöst.

På tal om tv så är barnprogrammen här borta kanonbra. Man lär sig hur mycket som helst både som vuxen och barn. Men sen finns det ett program som enligt min värdmamma är, jag citerar, "on heroin". Jag är beredd att hålla med.




Granne, Fru & Livskamrat

Idag fyller mig älskade vän Jessica 19 jordsnurr! Jag önskar att jag kunde vara hemma och fira det med henne. Då hade vi kanske doppat jordgubbar i smält mjölkchoklad, eller kanske bakat en egen tårta med kinderägg på, eller paddlat kanot i sjön, eller grillat marshmallows vid stranden, eller cyklat vilse i skogen, eller bara umgåtts. Vid tolvslaget hade vi firat att vi under en snabb sekund fyller år samtidigt. Det hade varit värt mycket.



         
GRATTIS!


People with large physical prepositions

Igår på nöjesfältet var vi med om något så förödmjukande att jag ville sjunka genom jorden, och det handlade inte ens om mig. Vi hade precis satt oss tillrätta i en åkattraktion när vi märkte att kvinnan jämte oss verkade ha lite problem. Hon kunde nämligen inte få det där stora säkerhetsbältet att fastna i rätt läge. Personalen såg att hon kämpade och kom dit för att hjälpa till, men utan resultat. Till slut bad dom henne att kliva ur och gå därifrån. Hon var helt enkelt för storvuxen för att få åka med. Detta hände vid TVÅ olika tillfällen! Det märks att vi är i Amerika. Det stor till och med skyltar att "people with large physical prepositions may not be able to go on this ride". Om det hade hänt mig så hade jag utan tvekan sprungit gråtandes därifrån, omedelbart anlitat en personlig tränare och levt på maskrosblad tills jag kunnat klämma ner rumpan i den förbannade berg- och dalbanan. Men dessa kvinnor verkade ganska oberörda, trots alla dömande/medlidande/hånande blickar.

Det var inte bara jag som hade kameran framme så här kommer lite andra bilder från gårdagen:






Idag har vi legat i poolen hela dagen. Ja, alltså i den stora som vi har i trädgården.

Great America

Jag har haft en fantastisk dag.
Tidigt på morgonen åkte jag tillsammans med två andra svenskar och en polska till en stor nöjespark söder om San Francisco. Vädret har varit underbart från morgon till kväll och termometern visade över 30 grader. Eftersom att jag aldrig lär mig att ta på tillräckligt med solkräm så sitter jag här med brända axlar och fötter, men vad gör det?

Dagen har innefattat skrik, blöta kläder, trevliga främlingar, kareoke, bra musik, sol, skratt och självklart lite våld. Allt som hör en nöjespark till. 









 

Good night!


Parkhäng

I helgen åkte jag och min solljusdrivna hybridbil till Walnut Creek för lite parkhäng med Petra och Susanne. På vägen dit möttes jag av en Josh Hartnett-kopia som joggade på trottarkanten i bar överkropp. Är det ens tillåtet? Finns det inte en lag som säger att om man ser ut som Josh Hartnett så måste man ha tröja på sig när man befinner sig vid vägkanten? Vissa kan ju tycka att det är distraherande med muskulösa mansöverkroppar. Nu pratar jag såklart inte om mig själv, men det finns säkert någon där ute som dreglar vid bara tanken på Mr. Hartnett?
Fast inte jag.

Jämte oss i parken satt Zach Braffs tvillingbror och drack öl.


Susanne och Petra omringade av gåsbajs


RSS 2.0