Malin Josefsson

Jag vill inte att Petra ska åka hem. Det är bara två dagar kvar nu.
Igår umgicks vi efter jobbet och det var väldigt trevligt. Kvällen började på Starbucks och slutade i ett hus med ryssar och asiater, och någonstans där emellan skrattade jag så att jag grät flera gånger. Har jag berättat om den söta Starbuckskillen? Han brukar jobba kväll, har ett gudomligt leende, är söt och gör gott kaffe. Om det hade funnits någon liten chans att han skulle ge mig gratis kaffe i framtiden, så är den nog borta nu. Jag skulle beställa mitt koffein och han log sådär charmigt när Petra plötsligt säger något som gör att jag brister ut i skratt och inte kan sluta. Jag kunde knappt hålla ordentligt i muggen så roligt som det var. Vi pratade ju såklart svenska, och stackaren måste ha trott att vi skrattade åt honom. Hoppas det inte får honom att spotta i min mugg nästa gång bara, för det vore lite äckligt.

Det har varit en stor simtävling vid poolen idag. Min värdmamma skulle servera några viktiga personer i publiken så hon hade beställt massa mat från en restaurang. Jag och lillan åkte dit för att hämta käket, och när vi hade lastat in allt i bilen så säger kvinnan som hjälp oss:
- Här skriver du hur mycket dricks du vill ge. 
- What do you mean?, undrar jag.
- Ja, man brukar ju ge minst 10% så om du skriver 20 dollar här så är det lagom. Killarna har ju faktiskt lagat maten till er, och dom bar precis ut den till din bil. Du bestämmer hur mycket, men det brukar som sagt vara 10%.
Men hallå eller? Jag som trodde att dricks var något man ger om maten är god, personalen är trevlig och om servicen är bra? Vill dom ha 20 dollar för att bära ut två påsar till bilen som stod precis vid dörren så borde dom verkligen skämmas! Jag fnös åt henne och lämnade den raden blank, för jag såg faktiskt inte skymten av en enda människa som förtjänade extrapengar. 

Min värdmamma skrattade och tyckte att jag gjorde helt rätt. Hon beskrev även kvinnan med ett fult ord, fast det tänker jag inte skriva här.