Vilse i Amerika
Om jag hade skrivit det här inlägget igår så hade det blivit en barnförbjuden härva av fula ord och orättvisa anklagelser. Nu har jag lugnat ner mig så jag ska försöka undvika elakheter.
Jag skulle på avskedsmys för Petra, i en stad som ligger 20 minuter härifrån. Jag tog bilen till Walnut Creek för att åka vidare via tåg. Kvällen var jätte trevlig, men det var när jag skulle hem som eländet började. Först kunde jag inte hitta bilen i parkeringshuset, för jag är som bekant inte så bra på sånt. Jag var stressad för att jag skulle upp oförskämt tidigt dagen efter och det började bli sent. Jag blev smått irriterad och redan här var kisseblåsan nära bristningsgränsen.
Jag har förstått att tydliga väganvisningar inte riktigt är deras grej här, för när man äntligen lyckas hitta den pyttelilla skylten man letar efter så är man redan i fel fil och har ingen chans att hamna rätt. Det kan mycket väl sluta med att man i ren frustration och panik åker åt fel håll på motorvägen och till och med kör mot enkelriktat ibland. Jag åkte runt i staden ca 15 minuter och försökte hitta ut, blev förföjd av en partybil full av berusade afroamerikaner, sprang in på Safeway för att kissa, hittade ingen toalett, sprang tillbaka ut på pakeringen, hittade inte bilen, kissade nästan ner mig och ringde till slut till Petra efter stöd och hjälp.
Jag åker återigen åt fel håll, hamnar ute i ödemarken, måste stanna in till vägen och nödkissa medan Petra är kvar i luren (nöden har faktiskt ingen lag). Sen äntligen hittar jag rätt påfart, men ligger såklart i fel jädra fil och kör av den lika snabbt igen. Såhär höll det alltså på i 45 goda minuter, och jag hade tappat mitt glada humör på tågstationen så det var ingen trevlig Malin som smög in i huset efter midnatt.
För att avsluta positivt kan jag berätta att båda våra grannar har skaffat varsin hundvalp. Vi har precis varit hos den ena och lekt med en sju veckor gammal golden retriver. Ja, det var den söstaste hund jag sett i hela mitt liv.
Detta är den andra valpen, som är ungefär 10 veckor. Jag kan nog ha förvandlats till en hundmänniska nu.
Å stackars Malin vad jag lider med dig. Jag har själv många gånger varit i liknande lägen/Moster
Stackars Malin. Jag lider med dig. Har själv ofta varit i liknande lägen/Moster
Anneli - skärp dig! Så tråkigt att Petra åker hem.
Carina - skärp dig! Men! Hugo då?
Matilda - skärp dig! Solar hunden eller vad håller den på med?
Mattias - skärp dig! När ska vi skypa?
Lovisa - skärp dig! Jag har en film som heter "den otroliga vandringen i san fransisco" där tre husdjur försöker hitta hem till sitt hus i , ja, san fransisco. Kanske något du vill låna? ;)
Jessica - skärp dig! Den visade vi för malin innan hon åkte, men uppenbarligen hjälpte det inte.. så malin - skärp dig du med!