Happy Birthday G-money
En gång när vi lekte i parken så gick det förbi en gammal man med rullator. Då gick G fram till honom och sa: Hi sir, are you having a nice day? Jag blev jätteförvånad och frågade vem som hade lärt honom att göra så. No one, I just felt like it.
Igår kom han in på mitt rum när jag låg och sov middag. Han väckte mig med en kram och sa "Malin I don't ever want you to go home. I want you to stay here forever." Det kommer bli helt omöjligt att lämna den här familjen när det är dags.
På halloween fick han hur mycket godis som helst, och när han äntligen fick lov att äta det så sa han "Jag vill inte behålla det. Jag vill hellre skicka det till de amerikanska soldaterna som är långt hemifrån och inte kan fira halloween." Så det gjorde vi. Allt hans godis. Jag vet inte många sjuåringar som skulle ge upp en hel säck med sötsaker bara sådär. Sjuåriga Malin hade nog slukat hela säcken i et nafs utan att blinka.
Det räcker ju att man tittar på honom så vet man vilken underbar kille han är.
Happy birthday G-man
På fredag ska vi fira hans födelsedag på ett ställe som heter sky high. Det är ett stort rum täckt av trampoliner. Hela golvet består av trampoliner, likaså väggarna. Jag är sjukt exalterad och hoppas att jag får en chans att leka lite också.
The soundtrack of our lives
Trots mitt ostabila hälsotillstånd gick vi i lördags på ännu en konsert i Oakland. The Soundtrack Of Our Lives spelade på baren som vi hängde i förra helgen. Förbanden imponerade inte på oss så vi gick och käkade istället, men när the real deal äntligen dök upp då var det annat ljud i skällan. Vi stod så nära scen att det nästan kändes lite dumt. Man fick lite ont i nacken av att behöva vinkla huvudet så mycket uppåt för att se ansiktena. Vi stod nämligen precis under Herr Ebbot. Musiken är grym och bandet var störtskönt på scen. Det flög mickar och instrument hit och dit och ingen visste egentligen vad som var upp eller ner, och det var hur bra som helst.
We're from Sweden. You know Sweden? The country that looks like.. uhm, you know.. uhm, that thing you use when.. uhm, well maybe tonight you'll use it.. uhm, you know? Sweden. - Ebbot.
Btw, nu är det officiellt att jag ska stanna sex extra månader. Alla papper är ifyllda och inskickade, jag har blivit godkänd och nu väntar jag bara på att mitt nya körkort ska anlända.
En sommar till i Cali kommer inte sitta fel.
Don't you feel like hurting somebody?
Förra helgen blev det åka av, denna helg blir det åka av. När ska vi hinna vila egentligen?
Inte i Amerika i alla fall. Det är en sak som är säker.
Peace out.
And he also plays the piano..
Jag kan inte sluta le just nu för jag är så lycklig ända in i själen. I love my life!
Igår var vi på konsert i Oakland. Vi hade planerat att köa i timmar innan öppning så att vi kunde stå längst fram vid scen. Som vanligt blev vi sena och kom fem minuter innan insläppet, och hamnade såklart sist i kön. Men självklart löser det sig alltid så vi kunde utan problem vandra längst fram och bänka oss vid staketet.
Vi hade taggat som mest inför Moneybrother och Flogging Molly så jag hade knappt någon aning om vilka The Drowning Men var. De inledde showen, och jäklar vad positivt överraskade vi blev! De visste hur man bjöd på ös med sitt speciella, intressanta och charmiga scenspråk.
När väl Pengabrorsan intog scen var vi ordentligt uppvärmda och redo för vad han hade att komma med. Han var hur bra som helst och det var garanterat inte den sista Moneybrother konserten jag kommer gå på.
Flogging Molly var sist ut, och vilken show dom bjöd på! Vi hade förflyttat oss till baren där vi hade gott om utrymme att dansa till de irländska tonerna, och när det var över hade vi fått ett ordentligt träningspass.
Vi såg tre helt fantastiska spelningar som inte kunde vart bättre, och inte helt oväntat avslutade vi kvällen på efterfest tillsammans med Moneybrother och The Drowning Men. That's just how we roll.
The Swedes
The Drowning Men
Tänk om man hade vart så lyckosam att man fick den hatten på efterfesten för att
"It fits you better. I want you to have it."
Då hade man vart allt bra lycklig.
Moneybrother
Det hade vart jäkligt coolt om Moneybrother sa till oss att vi borde gå till baren på andra sidan gatan och mötas där sen. Eller om han berättade för killarna i det andra bandet att han ska hänga med tre svenska brudar ikväll.
Då hade man vart allt bra lycklig, om det hände.
En annan grej som hade varit jättekul är om flera helt random personer från de olika banden kom fram till oss och sa att det var ett nöje att ha oss i publiken. Något i stil med
"Vi såg er från scen, fyra heta brudar som hade hur kul som helst. Det blir så mycket roligare att spela när man har såna som er i publiken."
Hade man fått höra det så hade man vart allt bra lycklig.
Som sagt, jag är förbannat lycklig!
Torsdagsparty
Zach Galifianakis tog också en svängom på dansgolvet.
Mer vardagsparty, tack! Man klarar sig utmärkt på tre timmars sömn så vad hindrar oss?
St. Patricks day
I lördags firade hela San Francisco den irländska högtiden St. Patricks Day. Ingen vet vad den handlar om mer än att det ska drickas öl och att man måste vara iförd någonting grönt, annars blir man nypt. Någon förklarade att det var på den dagen för en herrans massa år sedan som Saint Patrick drev alla ormar ut ur Irland, och det låter som en helt utmärkt anledning till att skåla i öl hela dagen. Det kanske inte riktigt stämmer överens med vad historieböckerna säger, men det är ganska irrelevant tycker jag.
Imorgon ska det ut och firas igen, och denna gång ska vi banne mig hitta en riktig irlänsk pub.
Nu är det bara tre dagar kvar till den efterlängtade konserten äger rum. Flogging Molly, The Drowning Men och sist men absolut inte minst kommer vår svenska stjärna Moneybrother stå på scen. Kan ni förstå att han kommer till Oakland? Det kan inte jag, men jäklar vad det ska njutas.
Jag älskar San Francisco.
This is also a mirage.
Som på beställning kommer de utlovade bilderna här: 
God natt Amerika. God morgon Sverige. Hej värmefilten.
This is a mirage
För några veckor sedan fick jag, Sara och Elin en väldigt diffus men mycket prydlig inbjudan till ett Tuxedo Party som San Francisco killarna hade planerat. Vi visste inte mycket mer än att vi skulle träffas vid deras hus och sedan förflytta oss till okänd destination. Under en vecka hade vi fått mystiska ledtrådar via facebook och mailen, men inget som vi blev klokare av. Vad i hela friden handlar allt hemlighetsmakeri om!?, undrade alla gäster. Ska vi åka lyxbåt, luftballong, campa på Alcatraz, flyga till Mexico eller vad pågår egentligen? Man vet nämligen aldrig vad man kan vänta sig av dessa karlar.
När hela det förvirrade sällskapet på cirka 60 stiligt uppklädda och festsugna människor hade anlänt förflyttades vi ut på gatan, där två stora bussar stod och väntade. När värdarna hade sett till att alla var försedda med varsin plunta så kunde resan börja.
En festfylld busstur senare anlände vi till ett väldigt speciellt hus i Berkeley med utsikt över hela San Francisco. Födelsedagskarlarna hade hyrt den berömde arkitekten Frank Lloyd Wrights hus, som vi snart skulle vända upp och ner, och ut och in. Ja, huset då alltså. Inte Mr. Wright, såklart.
Det var en helt fantastisk kväll som startade i fancy cocktailklänning och slutade i kostym. Någonstans däremellan förekom det en helsikes massa imponerande dansmoves, lekar, drinkar och allt som hör ett bra födelsedagspartaj till. Dessvärre blev vi ivägkörda av polisen någon gång under småtimmarna, så då åkte vi tillbaka och fortsatte festen i killarnas hus.
Efter några timmars sömn drog söndagspartyt igång. Det öppnades öl hit och dit, och sedan bjöds det på Irlänsk frukost. Det vill säga engelsk frukost och bärs, tror jag. Vi börjde firandet av St. Patricks day lite tidigt helt enkelt.
Här är det enda kortet som togs under kvällen. Förhoppningsvis får vi se lite fler snart för det smög omkring en inhyrd fotograf i hela huset. Han har tydligen knäppt av över 3 000 kort, så det ska bli väldigt intressant att se. 
This is a mirage, mirage, mirage, mirage..
Tahoe baby!
Jag trodde aldrig att jag skulle säga detta, men jag fullkomligt älskar skidåkning! Varför har ingen övertalat mig att åka på skidsemester förut? Det är ju helt underbart!
Som den newbie jag är inom sporten så var jag lite nervös när vi närmade oss liften till första backen. På toppen fick jag en snabb crash course av gänget och sen från ingenstans stormade jag ner från backarna. Jag har visserligen benen pepprade av blåmärken, men jag måste ändå säga att jag är förvånad över hur bra jag klarade mig. Om det var nybörjartur eller ren naturbegåvning är det ingen som vet, men jag gissar självklart på det sistnämnda.
Vi bodde i världens lyxstuga/hus/slott som hade allt man kan önska sig. Pool, hot tub, bastu, brasor, biljardbord, balkong, en underbar utsikt och ett kylskåp fullproppat med god mat och dryck.
Jag har haft en helt awesome weekend i sällskap med helt fantastiska människor.
Efter som det var "årets största storm" så var det krav att ha snökedjor på däcken.
Är man inte särskilt händig så kan man betala någon snäll farbor att göra jobbet åt en. 
Stormen hade lämnat en hel del snö efter sig.
Detta kort gör mig så lycklig.
Fler helger som denna, tack!
