Bättre sent än aldrig
1. Min käre bror har varit på besök. Det var över ett år sedan jag såg honom så jag var superexhalterad när jag väntade in honom på SFO's flygplats. Han gjorde såklart succé hos familjen, och barnen älskar honom.
2. Självfallet firade vi midsommar, trots att ingen i det här landet har en susning om vad det innebär. Vi gick all in med svensk sill, svenska potäter, svenska bakverk, svensk dryck, svenska snapsvisor, svenskt godis, svenska kransar och svensk anda.
3. Det har firats Pride, och som vanligt var det naket, högljutt, galet och fullständigt underbart. När vi fick nog av avklädda amerikanare så åkte jag och Rafa till Golden Gate Park för att se One Republic uppträda. Vi somnade i solen, vilket resulterade i ett knallrött ansikte på svenskan, och ett gyllebrunt face på mexikanaren. Jädra scandinaviska gener.
Och ja, det är Carlsberg som står på bordet. Den har varit helt omöjlig att hitta i Amerikat, så det var sann lycka när vi insåg att den fanns.
4. Mexico baby! Sara, Elin, Zandra och jag hoppade en fredagsnatt på ett midnattsflyg med Mexico i sikte. Resväskan var packad med 100 % party och vi var redo för en galen vecka i det omtalade Cancun.
Det var inte förr än dag två på hotellet som vi insåg att något inte var som det skulle.
"Ursäkta, men var är egentligen partyt?", frågade vi i hotellreceptionen. "Ni menar den berömda strandremsan antar jag?" Ja det var precis vad vi syftade på. "Den finns inte här. Det är nämligen i Cancun," fick vi till svar. Vi sneglade förvirrat på varandra och utbytte blickar som sa: Vi är väl i Cancun? Inte? Var fasen har vi då hamnat? Vad hände precis?
Det visade sig att vi var en halvtimma utanför den planerade destinationen, så vi ändrade snopet semestern till en relaxation and rehabilitaton resa. Men det gick ingen nöd på oss direkt. Vi hade allt man behöver; Swim-up bar, beach volley turneringar, gratis mat och dryck, en humid hetta och fantastiskt sällskap.
Dessvärre blev Elin och jag dåliga så vi spenderade två dagar på hotellrummet. Till råga på det råkade jag skada båda mina fötter så jag tvingades undvika poolen och stranden i ett par dagar, och jag haltade runt som en handicapable zombie.
Efter en vecka var det dags att lämna vår fantastiska all inclusive resort och åka hemåt. Under de sju dagar hann vi minsann bli lite mexikaniserade (läs: tidsoptimister) och missade nästan flyget hem. Som tur var räknar dom nog med försenade resenärer så dom väntade snällt in oss.
Sådär ja. Nu ska vi se om jag inte kan bättra mig lite granna på uppdateringsfronten.
Imorgon ska jag och Zandra ha en playdate med våra barn. Hon åker hem om 4 dagar.
Det är helt sjukt vad tiden springer iväg snabbt här på andra sidan klotet!
Feels good to be back
Kul att du är tillbaks, jag hade nästan gett upp hoppet. Vi är många som har saknat din blogg och några har t.o.m. undrat om det är fel på deras datorer eftersom de bara ser gamla inlägg på din blogg :). Missade du oss igår? Puss!
jippie :D
Oh, så roligt!!!Du vet inte hur mycket jag har saknat Dina bloggs!!Älskar dej...
hmm... svarta spets toppar med shorts, svarta bikinis, flytvästar och cyklop. Har vi mån tro samma stylist?
