Malin Josefsson

Jag älskar aikido. Det känns lite som att jag är med i Karate Kid filmen när vi har träning. Allt känns heligt och andligt och det finns så många rutiner man måste följa. Innan man går in i lokalen måste man till exempel ta av sig skorna, och buga i dörr öppningen. Idag glömde jag tankspritt av den enkla reglen och behöll skorna på, vilket gjorde alla helt förskräckta så dom jagade efter mig och nästan bar mig ut till skostället. Då fick jag skämmas.

Före varje klass så sitter vi tysta i några minuter framför ett fotografi av en gammal man. Jag vet inte vem den här karln är, men förmodligen kan han en del om aikido. Vi säger en liten ramsa på ett främmande språk, och därefter kan lektionen börja. Min lärare har svart bälte i karate, ser ut som en riktig samuraj och är stencool.

Idag var tredje lektionen och varenda människa där inne kunde mitt namn. Inte Molly, utan Malin. Helt fantastiskt! Jag vet inte ens om jag har presenterat mig för någon så det var väldigt imponerande.

Jag är ganska duktig. Jag lyckades tackla ner en gammal man så hårt att han inte kunde ta sig upp på egen hand. Han hade tydligen problem med sina knän. Jag tycker nästan att man borde säga till om man inte kan gå all in, för det är ändå en kampsport och där får man väl räkna med att ta en smäll eller två? Farbrorn mår bra och skrattade bort händelsen, men jag fick i alla fall skämmas igen.


Såhär ser mitt klassrum ut och där är mina classmates.