Malin Josefsson

Jag gör det enkelt för mig och sammanfattar helgen med den här bilden:



Ja, där ligger vi och relaxar i 30 gradig värme med hela huset för oss själva.
Än är sommarn inte slut.

Igår lekte jag och barnen i poolen, och jag lärde G göra salto ner i vattnet.
Undra om han inte är världens coolaste sjuåring?

I fredags åkte vi äntligen på baseball. Go Giants! Fear the beard! Ross is the boss! Jag var taggad till tusen och jag fullkomligt älskar baseball. Stämningen, maten, arenan, spelet, you name it.






Elin, Ellen och Elin. Komiskt, jag vet.



Giants vann så vi kunde stolt vifta med Elins pom-poms som hon tagit med sig.

On and by the way, för några veckor sedan var vi på poolparty hemma hos farbrorn som uppfunnit p-pillret. BOOM! Jag tycker den informationen är för viktig för att låta bli osagd helt enkelt. Ja, han är rik som ett troll och bor i ett slott med en himmelsk bakgård.

Nu har Sara tillfälligt lämnat vår lilla wolfpack. Hon åkte hem till Sverige för ett par veckor sedan. Lyckligtvis är Sverige bara en liten fjärt i jämförelse med Amerika, så vi ses så snart jag kommer hem. Om tre månader. Tre månader!? TRE MÅNADER!? Jag kan inte förstå hur fort tiden går! 

Saras sista helg spenderade vi i San Francisco, på Outside Lands. Vilket fantastiskt avslut! Bortsett från att vi nästan blev rånade, arresterade och strandsatta så njöt jag varje sekund, för jag fullständigt älskar festivalkänslan.

Högst upp konsertlistan hittar vi:

Arctic Monkeys - Vilken musik, vilka killar, vilken stämning! Lille Turner såg livrädd ut under hela spelningen, men han sjöng ändå som en liten gud.

Muse - Fräsigare show får man leta länge efter. Ljuset, ljudet och bilden var helt fascinerande och det var en sjukt mäktig upplevelse. I slutet av spelningen drog sångaren av ett glödhett gitarrsolo och slängde sedan ut gitarren i den galna publiken. Jag kan inte ens försetälla mig hur mycket pengar det instrumentet är värt nu eller vilken fight det måste blivit där den landade.

Ok Go - Jag har aldrig riktigt lyssnat på Ok Go förut, men jag blev helt såld så fort dom steg upp på scen. I sina färgglada scenkläder bjöd dom exempelvis på en sång där hand bells var det enda instrumentet, han frälste oss, förolämpade oss, och sjöng en av låtarna stående i publiken. Helt fantastisk. "I mean, if there's one town that's know worldwide for being a bunch of fucking dirty sinners, it's this one. And I don't know that your city knows how to be clean, you dirty sinning sons of bitches"

Nej vi är inte tvillingar, men ibland undrar man ju.

 

Sara jag saknar dig redan! Håll ställningarna i Sverige tills vi kommer och hälsar på dig i din nya lya.

Över och ut.

Ibland har vi pyssel här hemma. Då kan det se ut såhär:


Bilden föreställer ett gratulations kort till pappa M på hans födelsedag. När man är 4 år är det tydligen okej att skriva vad som helst på presenterna, utan att det blir konstig stämning. "Grattis på födelsedagen! Rektum."

Hon sätter inte bara ihop fula ord, utan en gång hittade jag detta i hennes pysselbok.


Så himla begåvad.

Jag älskar aikido. Det känns lite som att jag är med i Karate Kid filmen när vi har träning. Allt känns heligt och andligt och det finns så många rutiner man måste följa. Innan man går in i lokalen måste man till exempel ta av sig skorna, och buga i dörr öppningen. Idag glömde jag tankspritt av den enkla reglen och behöll skorna på, vilket gjorde alla helt förskräckta så dom jagade efter mig och nästan bar mig ut till skostället. Då fick jag skämmas.

Före varje klass så sitter vi tysta i några minuter framför ett fotografi av en gammal man. Jag vet inte vem den här karln är, men förmodligen kan han en del om aikido. Vi säger en liten ramsa på ett främmande språk, och därefter kan lektionen börja. Min lärare har svart bälte i karate, ser ut som en riktig samuraj och är stencool.

Idag var tredje lektionen och varenda människa där inne kunde mitt namn. Inte Molly, utan Malin. Helt fantastiskt! Jag vet inte ens om jag har presenterat mig för någon så det var väldigt imponerande.

Jag är ganska duktig. Jag lyckades tackla ner en gammal man så hårt att han inte kunde ta sig upp på egen hand. Han hade tydligen problem med sina knän. Jag tycker nästan att man borde säga till om man inte kan gå all in, för det är ändå en kampsport och där får man väl räkna med att ta en smäll eller två? Farbrorn mår bra och skrattade bort händelsen, men jag fick i alla fall skämmas igen.


Såhär ser mitt klassrum ut och där är mina classmates.

Jag blev också överraskad i helgen. Söndag morgon ringde väckarklockan mycket tidigare än vanligt, dvs runt 10 någon gång. Vi gjorde oss iordning, hoppade in i bilen och körde iväg mot okänd destination. Vi rullade in på en mysig liten gata, och parkerade framför ett jätte fint hus. Var är vi?, undrade jag såklart nyfiket. Vänta nu, vad står det på huset? Spa? Står det spa? Är det ett spa? Ska vi till ett spa?!
Mycket riktigt läste jag rätt, och det var dit vi skulle. Tror ni jag blev lycklig, eller tror ni att jag blev lycklig? Snacka om bästa sättet att spendera en söndag på.

Dagen innan gick vi på Stanford party. Men inte vilket som helst, utan nämligen en hemmafest hos Steve Jobs. Nähe, det namnet ringer visst ingen klocka hos er heller? Då ska jag be att förklara att Mr. Jobs är grundaren till Apple. Hans son går nämligen också på Stanford så det var därför vi hängde där. Är inte det häftigt, så säg?

I helgen överraskade jag karln min med två stycken biljetter till Kings of Leons spelning i September. Igår fick jag ett mejl av ticketmaster:
We just learned that your upcoming event has been canceled:

Kings of Leon
Shoreline Amphitheatre
Saturday, September 10^th at 7PM

Va i hela friden!? Nu måste ni skämta med mig Ticketmaster? Man kan inte ställa in en konsert bara sådär!?

Men jo, det kan man uppenbarligen. Man kan till och med ställa in hela USA turnén. Förklaringen lyder såhär: bandet behöver ta en liten break för att vila upp sig, och därefter kunna ge deras fans den show dom förtjänar. Jaha? Men nu får vi ju ingen show alls? Förtjänar vi det eller? Bandet säger även att dom ska make it up to us. Hur ska dom kunna gottgöra det, undrar jag då? Dom ska nämligen inte boka om spelningarna, utan helt enkelt bara ställa in dom.

Vila upp er om ni behöver det, ställ in spelningar, men kom inte och säg att ni gör det för fansen skull för vi vill hellre se en halvdan show, än ingen alls. Jädra Kings.

Som tur är väntar en ännu bättre konsert om två veckor, så vi har det att se fram emot istället. Då är det nämligen vi som ska gå på San Franciscos största festival, Outside lands. Där väntar bland annat Arctic Monkeys, Muse, The Black Keys, Girl Talk, The Shins, Ok Go tillsammans med massa andra.

Förra helgen åkte vår kära vän Zandra tillbaka till Sverige. Hennes värdfamilj överraskade med ett good bye party där det bjöds på bbq och appeltinis, så vi styrde bilen mot Oakland. Efter middagen vankades det utgång i ghettot, och det var minst sagt intressant. Fun facts: Staden Oakland ligger väldigt högt på listan över städer med högst brottslighet i hela Amerika. Vi passade alltså inte riktigt in, och var för omväxlighetens skull inte sist med att lämna klubben.

Under lördagen hjälpte vi Zandra att packa väskor och rensa ut hennes rum. Dessvärre hinner man samla på sig ganska mycket saker under ett år så det var lite kämpigt, men vi löste det ändå ganska bra. Självklart var det jobbigt att säga hej då, men det är ju inte så länge kvar till vi alla är samlade i lilla Sverige igen.

Vi avslutade kvällen med en sleepover hos Elin, för att dagen efter dra ner till Santa Cruz för lite strandhäng.

Vi blev uppraggade av en mycket välutbildad amerikan:
- So where are you guys from?
- Sweden.
- Oh, that's a nice city!
Snacka om att kunna sin geografi.