Smärta, tack.
Ikväll hade vi en väldig beslutsångest om vad vi skulle slänga ihop för middag till kidsen. Jag och min värdpappa försökte luska fram vad minstingen var sugen på, men hon var på tramshumör och kunde inte bestämma sig. Först ville hon ha spider cake eller play dough på tallriken men då hon såg våra trötta, och inte alls roade miner så insåg hon att det var slutskojat och sa allvarligt: Okay Marin and daddy, I would like some.. hon gjorde en lång konstpaus, böjde fram huvudet, spände ögonen i oss och nästan väste fram önskemålet ..pain. Det var inte riktigt svaret vi hade väntat oss från en treåring så vi bröt ihop och kunde varken prata eller andas på fem minuter. Till slut fick hon nöja sig med nudlar och broccoli för här serverar vi ingen smärta inte.
Världens sötaste busunge
Jag tror minsann att hon har ärvt ditt sinne för humor!
haha vilken liten sötnos!
Haha, fattar inte vart barn får sina ideér ifrån. Så otippat! :P
