Jag är en dålig människa
Idag bröt jag mot en av alla au pairers, babysitters, nannys och föräldrars oskrivna regel. Jag var i parken med M där hon hittade en jämngammal lekkompis. De satt uppe på ett slags bord och byggde sandslott när killens mamma ropade att det var dags att gå hem. Han lyssnade direkt, tog sats och hoppade av det meterhöga bordet och landade i ett magplask mitt i sandlådan. Det såg inte ut som en olycka, utan han trodde nog för en sekund att han befann sig vid poolkanten. Jag brast ut i ett högst opassande gapskratt, varpå ett gäng mammor lite längre bort, som också hade sett händelsen, gav mig ursinniga blickar. Som tur var hade killens mamma lite humor så hon började också skratta medan ungen spottade sand och gnuggade grus ur ögonen. Tur var väl det för annars hade jag förmodligen blivit stenad till döds av argbiggorna.
Dagens lärdom: Det är inte okej att skratta åt andra barn när dom skadar sig, hur hysteriskt roligt det än ser ut.
Hahaha, ibland går det bara inte att hålla sig!!
Vilket härligt kort! Badar hon i en bäck?
Det här betyder inte att du är en dålig människa, bara att du har god humor.
