Malin Josefsson

"Damn chick, you're a heavy sleeper! Do you remember me being in your room this morning? I moved your bed trying to reconnect the cable that you'd unplugged, again. Owen came in and gave you kisses all over your face, and the kids were out in the kitchen screaming, but you didn't seem to notice."
De orden möttes jag av när jag nyvaket gick ut ur mitt rum imorse. Jag har alltid vetat att jag är en hejare på att sova tungt så jag är inte särskilt förvånad. Men det var sannerligen han.
 
När jag hade skakat sömnen ur ögonen så pallrade jag mig iväg till gymmet, och jag skulle nog vilja påstå att jag gick därifrån med en inplanerad date. Hur ska man annars tolka det när världens snyggaste instruktör berättar att han ska coacha ett nytt pass på lördag, och tycker att jag definitivt borde komma och kolla läget. Han lär ju inte bjuda in vem som helst på den här lektionen så det måste ju vara lite som en date? Jag ska i alla fall ta på mig min finaste outfit, försöka lägga snygg-sidan till och bara svettas jordgubbar.

Jag älskar mitt gym för alla är supertrevliga, charmiga och varenda anställd kan mitt namn. Ja, alltså mitt amerikanska namn."Hi Molly! Good to see you, Molly! How was your workout, Molly? See you later, Molly!" Jag gillar att gå dit, men jag har ett bekymmer. Det verkar inte som att amerikanerna är kapabla till att varken svettas eller ens skifta färg i ansiktet. Det finns vissa atleter på det här stället som springer hur fort som helst, lyfter sin dubbla kroppsvikt flera gånger om och tränar i timmar, men som ändå ser ut att vara redo för middag och utgång efter träningspasset. Det är jätteskumt och det känns väldigt tråkigt att behöva vara den enda i hela lokalen som producerar svett från en tomatröd panna.

Så ser man ut när man sover som en stock tillsammans med världens bästa Matilda.