Malin Josefsson

Idag blev jag för första gången lite försenad till M:s skola när jag skulle hämta upp henne. Gissa anledningen? Ja just precis, på grund av en kalkon. Jag hade kört några miles när jag kom ikapp en bil som verkade ha parkerat mitt i vägen. "Stå inte där och hästasôv!", ropade jag ilsket ut genom rutan, men jag fick ingen reaktion. När jag körde upp bakom honom så kunde jag se hur förarna i motsatt trafik skrattade elakt och pekade på oss som stod och väntade. Vad i hela friden?, tänkte jag och var ruskigt irriterad. Efter ca två minuter gasade bilen framför iväg i en redig fart, och då ser jag att han lyckats fly från en förbannad kalkon som står vid vägkanten och ställer till med ett jäkla liv. Jag försökte långsamt köra runt honom, men helt plötsligt fick jag ögonkontakt med thanksgiving delikatessen och såg att han var inställd på en enda sak; mörda svensken. Han sprang upp på vägen och ställde sig mitt framför mig och råglodde under några sekunder. Jag stirrade tillbaka, varpå han reste ragg, skrapade med ena foten i marken så som tjurar gör, gav ifrån sig ett illvrål högre än Birk Borkasons i Ronja Rövardotter, och galloperade fram mot mig för att sedan stånga huvudet i motorhuven. "Hjälp! Ring polisen!" ropade jag, men ingen verkade förstå allvaret i situationen. Till min räddning kom efter ett tag en intet ont anande cyklist och trampade förbi. När kalkonen fick syn på det mer lätt tillgängliga bytet så rusade han efter honom istället. Skönt för mig, läskigt för den stackars cyklisten.

Ett annat djur som det finns väldigt gott om här är ekorrar. Varje dag så kör jag förbi minst ett dussin mosade stackare på vägen. Undra vem som städar upp resterna för det är aldrig samma as dagen efter. Det jobbet skulle inte jag vilja ha.

Nej, det kanske inte är så kul att bli attackerad av en sån här.

Peace out.