Malin Josefsson

Min LCC var på besök idag. Hennes jobb är att se till så att allting fungerar bra mellan au pairen och värdfamiljen. Vi satt ner och pratade, och hon undrade bland annat såklart hur det går med barnen. "Do they like you?", frågade hon.
"Well I hope so", svarade jag och sneglade på lillkillen som satt bredvid och lekte. Han kollade tillbaka på mig och sa "We LOVE you Malin!"
Behöver jag säga att mitt hjärta smälte som smör i solsken? Barn alltså.

Ikväll har vi varit på killens swim practice. Han är 6 år och simmar alltså ganska bra. Tjejen är 3 år och kan inte hålla sig ovanför vattenytan. Därför höll hon och jag bara till på trappan som leder ner i poolen. Helt plötsligt tappade hon balansen och trillade av det sista trappsteget dit hon inte bottnade längre. Hon sjönk som en sten och mitt hjärta stannade, bokstavligt talat. Jag stod precis på kanten så jag kunde lätt hoppa i och dra upp henne, men det kändes som att det dröjde en evighet. Jag var jätte skakis ett bra tag efteråt, medan hon hämtade sig efter sisådär en halv minut i mitt knä. Barn alltså.

Imorgon är det helg och då ska jag ut och köra det svarta monstret.
God morgon Sverige. God natt Amerika. Hej Vampire Diaries.