Malin Josefsson

"Oh la la, jag ser någon som kommer få ragg ikväll!" Det sa min värdpappa när jag lämnade huset för att gå på bio. Dessvärre kunde jag bara räkna upp till fem killar i hela salongen och alla var förmodligen dittvingade av sina flickvänner. Vi såg alltså världens tjejfilm, Sex and the city 2. Från filmens början till slut ställde jag mig frågan: "Vad i hela friden har dom på sig?" Jag antar att jag inte förstår mode, men någon måtta får det väl ändå vara? Filmen överträffade mina förväntningar, och besöket i sig var ganska speciellt.

En typisk biobesökare här borta ser ut som följande: skyhöga stilettklackar, bara ben, rumpkort klänning/kjol, tung make-up och självklart partyfrissan. Det var till och med så att jag kände mig underklädd i min balklänning. 
I det här landet har man inga stolsplaceringar, utan man sätter sig helt enkelt där det är ledigt. När filmen började så höjdes ljudet hundra decibel, när huvudpersonen Carrie gjorde entré så klappade alla i händerna och när hennes skor zoomades in så jublades det. Vid två tillfällen fick man se väldigt ocensurerade "kärleksscener" och då gjorde publiken vågen, följt av stående ovationer samtidigt som det kastades både popcorn och underkläder på bioduken. Så galet är det att gå på bio i USA.