Malin Josefsson

Det är 100 grader varmt på dagarna, och glassbilen i dessa trakter spelar melodin till "We wish you a merry christmas". Det känns som att det är fel årstid för julsånger.

Mina dagar är vääldigt långa nu för min värdmamma har opererats och måste återhämta sig i lugn och ro, samtidigt som min värdpappa jobbar hela tiden på grund av den riot som kommer starta inom några dagar i staden där han jobbar. Det betyder att jag spenderar absolut hela dagarna med barnen, vilket inte är så himla tokigt.

Min värdmamma kom precis in i mitt rum och sa: I can soo tell how much the kids love you, Malin. Killen kom nämligen nyss hem från en simtävling, hans mamma gick ut för att möta honom på trappan, han trängde sig förbi henne, ropade förväntansfullt "Is Malin home!?", och stängde dörren framför näsan på henne. Det var så himla vackert tyckte jag, fast S höll konstigt nog inte med.

I fredags när jag var ensam med tjejen i poolen så hände något helt underbart. Hon tar plask- och lek lektioner men kan inte simma ordentligt för hon är trots allt bara 3 år. Men under de sista veckorna har hon gjort jätte stora framsteg i vattnet. Hon blåser bubblor, plaskar med benen, kan ha huvudet under vattnet, och vågar hoppa från poolkanten när jag tar emot henne. I fredags pressade jag henne lite extra att faktiskt simma från trappsteget vidare till mig där jag stod ca två meter bort. Jag trodde verkligen inte att hon skulle göra det, men helt plötsligt tar hon sats och SIMMAR till mig! Det var till stor del hundsim och inte alls särskilt stiligt, men hon kunde hålla sig flytande och ta sig framåt. Det var helt fantastiskt, och S blev så rörd när vi visade henne. Det bästa av allt; hon gör det inte med någon annan än mig. 

Idag gick mina flip-flop sönder. Jag har haft dom i 7 år så det är jätte sorgligt.