Malin Josefsson

Idag är en stor dag i Kaliforniens historia. Jag är nämligen officiellt en Kalifornian. Imorse klarade jag mitt behind the wheel driving test. När vi väntade på min tur så försäkrade min värdmamma mig om att hon var lugn som en filbunke, inte det minsta nervös, stensäker på att jag skulle klara det och you know what? Om du inte klarar det så är det bara att ge det ett nytt försök, sa hon. Min instruktör var ca 30 minuter försenad, hon var tjurig och hade bara två ord i hela sitt vokabulär; right and left. Hon sa ingenting annat under hela provet, dvs 10 minuter, och hennes beteende gjorde mig nervig. Men ett varv runt kvarteret senare var jag tillbaka på parkeringen och min passagerare sa utryckslöst de förlösande orden: passed.

Jag signalerade tummen upp till S som stod och väntade och hon sken upp som en stor sol. Hon förklarade att hon hade varit så fruktansvärt nervös hela tiden och att hon bara ljugit ihop det där andra tramset för att nerverna inte skulle smitta av sig på mig. Men nu är det äntligen överstökat och jag behöver aldrig åka till Oakland igen (förutom när jag ska hitta Mr. Pitt)

Som grattis för att jag klarade provet, och som tack för att jag är en fucking stud (their words, not mine) så fick jag en ny kamera idag. JIPPIE!