Malin Josefsson

Helloo!

Jag sitter vid ett amerikanskt tangentbord nu sa jag kan inte skriva ordentligt. Jag har inte orkat plocka fram min egen dator sa ni far helt enkelt sta ut med ett inlagg utan prickar over bokstaverna.

Nu sitter jag pa au pair skolan pa Long Island och langtar till imorgon, for da ska vi kolla laget i New York. Vadret ska tydligen bli underbart, sa om vi har tur sa kanske vi kan lamna jackorna hemma och istallet plocka fram solbrillorna.

Jag har lart kanna massa underbara manniskor som jag verkligen kommer sakna nar jag aker harifran, och jag har aven traffat vissa som jag farmodligen kan klara mig utan. No names mentioned. 

Toaletterna har ar ett mysterium. Amerikaner har tydligen inga problem med att utratta sina behov i sma bas dar dorrana ar ungefar en och en halv meter hoga sa att dom precis skymmer kroppen. Man har verkligen ingen privacy, och det ar lite obekvamt kan man tycka. Jag antar att man vanjer sig.

Sa fort jag har fatt ordning pa min kamera och min dator sa ska jag uppdatera med bilder, sa hall till tals!

Nu ska vi ata chips och snacka skit!
Byee byee

Jag har fyra olika sorters valutor i min plånbok, och det tycker jag är lite fräsigt.


Om 22 timmar och 20 minuter åker jag till USA

Det finns två filmer som förmodligen alltid kommer ligga högt på min tio-i-topp lista över bästa filmer genom tiderna. Den ena har varit min favorit sen ca åtta år tillbaka, och den heter A Perfect World. Den andra heter Man on Fire och har legat i toppen i sisådär fyra år. Vi har precis tagit oss igenom den sistnämnda, och jag har fortfarande inte fått pli på mina tårar. Varje gång jag ser den får jag en stor klump i halsen för det är så mycket gråt som vill ut på en och samma gång.



Denzel Washington är magisk.

I sommar kommer några av mina favoritkillar till Sverige.
Men då hänger jag på stränderna i soliga Kalifornien.
Det är orättvist.



Jag vill stoppa ner Jemaine i en mixer tillsammans med lite jordgubbar och choklad och sedan bre honom på min macka. Det lär ju vara världens godaste pålägg. Jemaine = blå skjorta = Mmmm!

Jag älskar Flight of the Conchords

Idag har min fina Granne, Fru & Livskamrat tagit körkort!
Det har firats med ett restaurangbesök i Borås, och jag är fortfarande så mätt att det gör ont.

Grattis!

Kortet är inte taget igår.

Nu går jag snart bananas för jag har fortfarande inte fått någon ny flygbiljett.
De andra fyra som också skulle åkt i måndags har blivit ombokade till måndagen den 26 april, men inte jag! Så imorse ställde jag klockan tidigt för att återigen ringa förmedlingen och kolla läget. Det blev jag inte klokare på utan hon bad mig irriterat att vänta och ha tålamod.

Jag ber om ursäkt för att jag gärna vill veta några dagar i förväg när jag ska åka!

Måndagsparty är något väldigt fint som tre söta bönder hittade på någon gång under 2009. Vi invigde idén en kväll före ett nationellt matteprov, och resultatet blev strålande! Det tackar vi såklart måndagspartyt för.

Igår kväll var det dags igen för min vän Lovisa har prov idag, och om man ska lyckas så är måndagsparty lösningen. Jag är säker på att hon fick mycket väl godkänt, precis som på matten.


   

   
Varmt, och gött.

Jag har haft en wunderbart härlig helg.
Den har innefattat Joanna, thaibuffé, mys, godis, VSPS, Falkenbergsparty, biljard, dans, vitlöksbröd, billig taxi, skedande och SOL!

Såhär ser vi Holsljungabor ut när vi sover.

För er som sitter oroliga där hemma efter mitt förra inlägg kan jag berätta att jag inte kissade ner mig på bussen tidigare idag. Jag gick på toaletten istället, och det gick bra.

Ikväll har jag umgåtts med en jätte härlig tjej som också ska åka som au pair den 19 april. Det var skönt att prata med någon som är i samma situation som jag och vi är båda lika förväntansfulla och övertygade om att det kommer bli one hell of a year! Oturligt nog ska vi bo på var sin sida om USA så vi kommer inte kunna ses så mycket. Men vi ska i alla fall vara på skolan samtidigt och förhoppningsvis kommer hon och hälsar på mig någon gång. Imorgon ska vi gå till ambassaden för att hämta våra visum, och jag är nervös.

Idag har jag förresten sett Kaknästornet live. Jag bor ganska nära och det känns lite coolt, fast jag har ingen aning om vad det är för ett ställe. Jag vet bara att Robert Gustavsson har gjort en rolig sketch därifrån.

Nej, jag kan ha överdrivit en aning med rubriken, men nu börjar jag faktiskt få panik. Jag är påväg upp till Stockholm och sitter på en full buss tillsammans med andra trötta resenärer.

Och det som inte fick hända, har nu skett. Jag är något så fruktansvärt kissenödig att jag inte vet vart jag ska ta vägen! Jag är visserligen en expert på att hålla mig, men det är TRE timmar kvar! Jag kan tänka mig att det är farligt att knipa så länge?

Jag som hade förberett mig så bra för att detta inte skulle inträffa. Jag drack ingenting till frukost och jag gick på toa precis innan jag åkte. Jag har till och med knäppt upp mina byxor för att dom inte ska trycka på kisseblåsan, men ingenting hjälper!

Jag är rädd att jag snart exploderar så jag får helt enkelt bita ihop, hålla för näsan, blunda och gå på toaletten längst bak i bussen.


Till råga på allt blev jag precis åksjuk.
Be för mig.

God kväll!

Nu har jag kommit hem efter ett arbetspass på ICA. Men inte vilket pass som helst, utan nämligen mitt sista någonsin (om jag inte får komma tillbaka när jag är hemma igen, men det vet ingen).
Det känns jätte sorgligt och när jag kramade om de två som var kvar när jag gick blev jag så rörd att jag kan ha gråtit lite i bilen på väg hem. Fast alltså inte så att någon såg.

Jag kommer verkligen sakna det!
Söta tanter som bjuder mig på godis för att jag är så rar, snälla damer som tycker att jag är trevlig för att jag alltid ser glad ut, skojiga farbröder som försöker vara roliga men inte är det, gamla par som hör så dåligt att jag måste skrika ut vad jag vill ha sagt, förbannade gubbar som skäller på mig för allt och ingenting, arga tanter som kallar mig fula ord, kockens goda mat, få äta krossat godis tills man får ont i magen, jag kommer sakna ALLT!

Mest kommer jag sakna mina bästa arbetskamrater.
Det har varit tre väldigt bra år!


ICAs julfest 2009

Nu är det crazy i bloggen för jag hade tänkt lägga upp en hel radda med kort från julfesten, men det funkar inte.
Vi får nöja oss med detta på mig och Sandra. Det är ju inte fy skam.

Igår var familjen Josefsson på besök hos Litzellarna.
Det var trevligt, och jag har snygga vänner.


Nu ska vi ner och röja i Falkenberg, och vi ska se ut som på bilden hela kvällen

"Förra helgen lirade vi på Annexet inför 4000 fler, men jag måste säga att ni PISSAR på Stockholm!" - Jerry Hoff
Hoffmaestro var kanon och jag älskar killarna, musiken, öset, kläderna, dansen, halsbanden, ansiktsbehåringen, sången, gitarren, keyborden och Hoffe-stönet.

Som de hårdhudade bönder vi är lyckades vi successivt kämpa oss fram till staketet, trots att vi hade lovat oss själva att inte trängas längst fram. Med vad är väl en konsert utan lite svettiga armhålor i nyllet, och för att inte tala om vassa armbågar mellan revbenen? 

Det blev tyvärr ingen efterfest denna gång, men vi hade en trevlig pratstund och jag fick köpt mig en fräsig t-shirt. Förra gången vi träffades fastande vi i en liten hiss på väg till efterfesten. Där satt vi fast i 40 minuter med två av medlemmarna. Det var mysigt.






"Ha det så bra, och ta trapporna" - Vår älskade Melo

Idag är det 1 april, och det betyder att man får luras hur mycket man vill.
Och som jag har lurats!
Jag har spenderat hela dagen på jobbet så det är huvudsakligen Svenljungas ICA-handlare som har drabbats av mina lurendrejerier.

- Ursäkta, har du toanyckeln? Frågade kunderna.
- Nej, den är utlånad, svarade jag.
Fast egentligen hängde den på sin plats precis bakom mig.
April, April! Nu får du gå kissenödig helt i onödan!

- Nu öppnar jag kassan här bakom! Kunde jag ropa ibland.
- Jippie vi slipper stå i kö, jublade kunderna, och sprang till min kassa.
När det hade bildats en rad människor framför kassan så stängde jag igen och tjoade "April, april din dumma sill jag kan lura dig vart jag vill!"
Då fick kunderna snällt gå tillbaka till de gamla köerna.

Själv har jag inte blivit lurad en endaste gång hittills, och nu är det bara 10 minuter kvar på dygnet så ni får snabba er om ni ska ljuga ihop något fyndigt.
För sen får man vänta ett helt år innan man kan skoja med någon igen.

Jo förresten! Pappa lurade mig att Östen Varnebring(?) skulle ersätta självaste Hoffe i Hoffmaestro som vi ska se imorgon. Jag gick inte på det. 

För er som inte heller vet vem Herr Varnebring är så har jag letat upp en vacker bild på honom. Han har nog varit med på Svensktoppen så det är ingen tvekan om att han kan bjuda på ös, men jag föredrar nog faktiskt Hoffe.